Det är en förunderlig tid. Åtta duniga blåmesungar kikar fram ur hålan i plommonträdet, den stolta råbocken vadar genom ett rofyllt hav av utblommade maskrosor utanför mitt fönster, och jag har erhållit en kandidatexamen i Kreativt skrivande.
Tredje året av Linnéuniversitetets skrivarutbildning på distans är till ända. Mitt konstnärliga examensarbete belönades med det högsta betyget, ”ett solklart VG”, vilket gjorde mig mycket glad och uppfylld av en oemotståndlig lust att arbeta vidare med mitt romanprojekt. Förhoppningsvis väntar ett fjärde år till hösten, det näst sista innan jag ska stå på helt egna ben som författare.
Jag firar inte med pompa och ståt. Jag firar i stillhet, genom att ta med mig min hund ut i den ljumma junikvällen. Medan fågelungarna sover tryggt i sitt bo promenerar vi genom tystnaden och skymningen, för att likt den väna råbocken låta oss omslutas av halvmörkret och dimman som kommer smygande mellan trädstammarna och långsamt sänker sig över de doftande ängarna.
