Nina Thomasdotter – Sida 2 – Nina Thomasdotter, författare & konstnär

Mina tankar om fågelbilderna

Temat för mitt bidrag till utställningen på Konstpassagen är fåglar – dock inga sällsynta arter i exotiska miljöer, utan de fåglar som vi människor har en relation till. De rara tamhönsen som under glatt kacklande strosar omkring på gården i jakt på mask och skalbaggar, den skälvande lilla kycklingen som blygt söker skydd i människans trygga händer, den välbekanta gråsvarta kråkan som med nyfiken blick studerar sin omgivning, en älskad undulat som i fullständig tillit sluter sina varma små fötter kring mitt finger.

Fåglar har alltid legat mig varmt om hjärtat. När jag var liten gav mina föräldrar mig egna kycklingar att ta hand om, senare följde undulater och sparvpapegojor. Idag ser jag med förtjusning hur mina brorsbarn beger sig ut till hönshuset på kvällen. Med varsin ficklampa i stadigt grepp trotsar de mörkret för att stänga luckan för räven, räkna hönorna så att ingen saknas och sedan med klappar och ömsinta ord säga godnatt till var och en. Hönorna skrockar belåtet och makar sig tillrätta på sovpinnen medan jag konstaterar att kärleken till fåglar ligger i familjen; den är en av de saker som förenar oss och lever vidare från generation till generation.

En av mina bilder på utställningen: ”Kväll i hönshuset”. Bilden föreställer min pappa med en ståtlig tupp på armen.

Vernissage på torsdag 21 november kl 17:00-18:30

Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén.

Marknadsföring av Konstpassagen

Jag drar mitt strå till stacken för att sprida budskapet vida omkring om min och Agneta Wennergrens kommande utställning på Konstpassagen, Arena Varberg. Affischer sitter uppsatta på utvalda ställen där många människor rör sig. Alldeles nyss kom de digitala vernissagekorten med mejl, klara att skickas ut till intresserade. Hoppas nu att det kommer riktigt mycket folk till vernissagen på torsdag!

Vernissage på torsdag 21 november kl 17:00-18:30

Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén.

Utställning Konstpassagen

Idag har vi hängt upp bilderna till utställningen på Konstpassagen, Arena Varberg. Förutom mina tolv foton blir det teckningar, grafik, collage och måleri av Agneta Wennergren.

På bilden nedan syns Agneta tillsammans med curator Eva Skogar i full färd med att bestämma hur verken ska placeras. Till höger i bilden hänger redan ett av mina foton, motivet är något som jag tror att många av mina vänner förknippar ganska starkt med mig: en sparvpapegoja. Därmed avslöjar jag att temat blir fåglar. Förvänta er dock inga skräckinjagande örnar eller imponerande uvar fotograferade med meterlånga teleobjektiv. Nej, jag har valt att rikta blicken mot de tama fåglarna omkring oss, de fåglar vi delar våra liv med, fåglarna vi känner och älskar. Dessutom kan det hända att en och annan mänsklig familjemedlem kommer med på ett hörn.

Hjärtligt välkomna att se utställningen som startar nu på torsdag!

Vernissage torsdag 21 november kl. 17:00- 18:30

Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén

Agneta Wennergren och Nina Thomasdotter

Utställningen pågår till 10 januari

Öppet: mån-tors. 8-16, fre. 8-12 (lunchstängt 12-13)

Den vilda jakten på rätt förlag

Sökandet fortsätter efter ett förlag som vill ge ut min nyskrivna bok Alkoholisten & Parasiten. En mörk saga om missbruk och medberoende. Ett par stycken har tackat nej, i ett av fallen med rådet att jag borde ge ut boken på egen hand. I nuläget har jag i alla fall tre förlag som har tagit emot manuset och lovat att återkomma med besked inom två-tre månader.

Som om det inte vore spännande nog som det är, håller jag dessutom på och läser om hur fullständigt häpnadsväckande svårt det är att bli utgiven när man inte är känd sedan tidigare. Underligt nog gör det mig bara ännu mer beslutsam att lyckas. Kanske är jag övermodig och från vettet som inte låter mig avskräckas, men jag går faktiskt runt med en diffus känsla av att det snart kommer att hända något stort. Låt det komma ett genombrott, jag är redo.

Manuset skickat till förlag

Nu har jag skickat iväg mitt manus Alkoholisten & Parasiten. En mörk saga om missbruk och medberoende till förlag! Det känns lite overkligt, har ju hållit på med det här så länge och nu ligger det helt plötsligt i händerna på andra människor. Fast någon gång måste man våga släppa taget och nu var det dags. Jag är glad att jag lyckades hålla mig till tidsplanen, skickade ju faktiskt iväg det vid sommarens slut som jag hade bestämt. Även om det bara är ett steg på vägen så ser jag det som ett viktigt delmål, det känns härligt att ha kommit såhär långt åtminstone.

Vad händer nu? Troligen dröjer det två-tre månader innan jag får något svar från förlagen. Vill man vara riktigt ruskigt pessimistisk kan man ju välja att tro på dem som säger att man ska bli refuserad hundra gånger innan man får ge ut någon bok… Allvarligt talat vet jag inte vad jag ska förvänta mig, vi får helt enkelt se hur det går. Det här är i alla fall något av det mest spännande jag har gjort.

Nytt efternamn

Nu har beskedet kommit från Skatteverket om att min ansökan att byta efternamn har gått igenom. Det var tur, för jag har ju redan startat den här hemsidan med mitt nya namn… Nu heter jag alltså inte Johansson längre, utan Thomasdotter. Inte för att det är något fel på Johansson, men när min bok kommer ut vill jag inte ha ett av de vanligaste namnen i hela landet. Lika bra att byta nu, så jag hinner vänja mig.

Innan jag bestämde mig funderade jag på alla möjliga och omöjliga alternativ; fantasifulla, naturromantiska namn som Tusensköna, Stensöta, Renfana, Valasjö, Tornseglare, Järnsparv och Sidensvans. Eller varför inte Natrix, det latinska namnet på den lilla vackra europeiska snoken. De flesta namnen var antingen redan tagna, eller så innehöll de å, ä eller ö, vilket inte blir så bra internationellt eller i en web-adress. Till slut bestämde jag mig för Thomasdotter, vilket känns logiskt eftersom min pappa heter Thomas. Thomasdotter är inte för krångligt och inte fullt så udda och uppseendeväckande att det gränsar till fånigt. Dessutom finns det faktiskt bara mellan fyrtio och femtio personer som heter Thomasdotter i efternamn i Sverige idag, så det är ganska ovanligt. Jag känner mig nöjd. Nina Thomasdotter kommer nog att se bra ut på bokomslagen.

Utmaning

Första blogginlägget. Det kommer att bli en utmaning! Jag vet bara alltför väl hur det brukar bli. Jag har bloggat förut, det är vansinnigt roligt och vips sitter jag där och gör minst ett inlägg om dagen, med massor av bilder, tjugo eller trettio bilder per blogginlägg var inget ovanligt när jag höll på som mest… Men den här gången får det inte bli så. Att blogga slukar tid, och nu måste jag använda min dyrbara tid till annat, nämligen att skriva klart mitt första bokmanus. Max ett blogginlägg i veckan! Eller, absolut max två, i undantagsfall, om det inte går att undvika…

På bilden nedan syns jag och min katt Bella. Bella är två år och jag är snart fyrtiotre. Bella är av rasen brittiskt korthår, färgen heter blåspotted. Bilden tog vi i all hast alldeles själva ute i trädgården nyss, med kameran på stativ och fjärrutlösare. Det duggregnar och hela luften kryllar av myggor och äckliga blinningar, eller bromsar som de egentligen heter. Fort gick det, för vi ville bara få det avklarat så vi kunde gå in igen.