Bokstavligt och metaforiskt

Ganska ofta får jag en känsla av att människor som inte själva sysslar med skrivande tycker att mitt arbete med diktsamlingen verkar fullkomligt obegripligt. Men att skriva poesi är inget konstigt eller mystiskt, och resonemanget att en dikt skulle bli ”förstörd” om man förklarar den håller jag inte med om. Det är klart, om jag skulle skriva en hel diktsamling och sedan försöka förklara vartenda ord ner i detalj, skulle nog en del av mystiken gå förlorad (vadå för mystik? Jag påstod ju alldeles nyss att det inte var något mystiskt med poesi … ?). Hur som helst, att tolka och analysera dikter är roligt!

Om vi återigen tar min nyskrivna dikt ”Falnad fobi” som exempel, så ska jag försöka förklara vad jag menar med bokstavligt och metaforiskt. Vi börjar med den bokstavliga tolkningen. Vilka verkliga händelser kan tänkas ligga till grund för en dikt som handlar om att bli invaderad av insekter och spindlar? Dessvärre finns det hur många exempel som helst. Jag har varit med om stora husspindlar som bygger bo under soffan, spindlar som dyker upp från ingenstans och springer in under sängen precis när jag ska gå och lägga mig, för att sedan vara spårlöst försvunna. Tvestjärtar som ligger och lurpassar i postlådan och väntar på att följa med posten in, stora svarta skalbaggar som sprider skräck i duschen, för att inte tala om den ansenliga mängd svartmyror som varje vår tar någon del av huset i besittning. Jag har vaknat med en livs levande larv under huvudkudden. Hur skulle denna larv ha hamnat under min kudde, om det inte vore för att en spindel burit dit den under natten? Rysligt och obehagligt, men märkligt nog så vänjer man sig.

Metaforiskt då? Om de otäcka krypen i texten inte bara är kryp, utan representerar något annat, något jobbigt som man helst vill slippa? Kanske negativa besked, förlorade vänner, oro för framtiden, diverse besvikelser som aldrig tycks ta slut? Då kan dikten handla om att lära sig att leva med påfrestningar, kanske leva med ångest. När livet är som värst blir acceptans till sist ofrånkomligt, i alla fall för mig. Jag går och lägger mig på kvällen och sover utan att vakna, även om saker och ting inte är som jag önskar att de skulle vara. 

För mig är ”Falnad fobi” inte fullt så mardrömslik som min lärare på kursen uppfattade den. Jag ser snarare något hoppfullt i att vi människor har förmågan att växa oss starkare av motgångar. En bild av den inneboende själsstyrka som finns i oss alla. Vi sover lugnt medan ångesten spinner nät och vaknar utvilade med spindelnät i håret – skrämmande och deprimerande, eller en del av livet? Det är upp till läsaren att bestämma.

Falnad fobi


Jag har blivit så van vid krypen, 
de ständigt närvarande 
                spindlarna 
    skalbaggarna
          larverna 
att jag inte längre orkar bli 
skräckslagen. 
      Avtrubbad 
sopar jag upp dem från golvet, 
borstar bort dem från lakanet.
Sedan sover jag tungt, utan
att vakna medan de sakta
och systematiskt spinner
sina nät 
      kring min kropp.
Nina Thomasdotter, juli 2020.

Picknick med skrivarvänner

Denna söndag bjöd på en solig eftermiddag i Ängelholm med mina gamla skrivarkompisar Sissel Myrup och Jessika Lilja, samt en för mig ny bekantskap: Catrine Heinestam, som skrivit spänningsromanen Kidnappad (2019).

Några av dagens samtalsämnen var hur man marknadsför sig som författare, hemsidor och bloggar, spådomar och övernaturliga upplevelser, när någon blir avundsjuk på en för att man skriver på en bok, samt hur man kan ha nytta av illvilliga personer i sin närhet genom att förvandla dem till elaka karaktärer i sin berättelse.

Som vanligt jätteroligt att diskutera, och härligt att komma hem med huvudet fullt av nya tankar. Längtar redan till nästa gång!

Nina Thomasdotter, Jessika Lilja, Sissel Myrup och Catrine Heinestam.

Hundra dikter

När jag nyligen räknade mina dikter insåg jag att jag har fått ihop fler än hundra. Mellan hundratio och hundratjugo för att vara exakt, men jag föredrar att räkna lågt eftersom jag säkert kommer att gallra bort några. Även om det spretar lite åt olika håll kan jag slå fast att övergripande teman är relationer mellan människor, relationer mellan djur, samt relationer mellan människor och djur. Kurskamraterna på Kreativt skrivande II har i sin respons använt ord som ”respekt för djur, respekt för allt levande”, vilket jag tycker låter fint. 

Enligt den ursprungliga idén hade jag tänkt att diktsamlingen skulle innehålla bilder, men där har jag ändrat mig. Det behövs inte. Jag målar upp bilder i texterna, och skulle man dessutom komplettera med foton skulle det bli övertydligt och för mycket.

Sommarkursen Att läsa och skriva poesi startade den här veckan och jag har skrivit och skickat in min presentationstext. I samband med det började jag fundera på vad poesi är för mig och kom snart att tänka på Gunnar Ekelöf, vars texter överskuggade det mesta i min ungdom. I något sammanhang måste jag ha uttryckt min beundran för Ekelöf i skolan, för min lärare i svenska på gymnasiet gav mig faktiskt en tjock pocket med Ekelöfs samlade dikter.

Det är ett roligt detektivarbete att börja undersöka vad som har inspirerat och influerat en i unga år, vad var det egentligen som väckte intresset för poesi för så längesedan? När jag nu bläddrar i boken med Ekelöfs dikter ser jag vad det var jag föll för, och hur det faktiskt finns spår av detta mystiska och svåråtkomliga, naturromantiska i mina egna dikter idag. Några rader som berörde mig djupt då, och som än idag hör till det mest vemodiga jag läst:

ÄLVORNAS KÖR


då njutningen försvunnit under sömnens vita dimmor
försvunno även de som om de drömt det hela 
kan någon säga vad de båda sökte i den mjuka bädden 
över vars spindelvävda spetsar daggen glittrade?


Gunnar Ekelöf

Hedersgäst

Idag kom min coola brorsdotter Sigrid till Konstpassagen och tittade på min fotoutställning, där hon själv finns med bland motiven. Den lätt sagoskimrande bilden i svartvitt på henne bland alla hönsen är från hösten 2013. Nu fyller hon snart nio. Jag har tidigare berättat om hur kärleken till fåglar ligger i familjen, och kan ni gissa vad Sigrid önskar sig på födelsedagen? En äggkläckningsmaskin, för att kunna kläcka fram nya gulliga kycklingar och kanske även vaktlar.

Stora Sigrid framför bilden på lilla Sigrid.
”Sigrid”

Utställningen pågår till och med 28 februari 2020.

Plats: Arena Varberg, Norra Entrén. Öppettider: mån-tors kl 8-16, fre kl 8-12. Lunchstängt kl 12-13. Helger stängt.

Välkommen!

Fotoutställningen förlängd

Utställningen på Konstpassagen, Arena Varberg, har genom en lycklig slump förlängts och pågår ända fram till den 28 februari. Medverkande är två konstnärer: Agneta Wennergren, som visar collage och blandteknik, och Nina Thomasdotter, som visar foton i färg och svartvitt av fåglar som ligger oss människor varmt om hjärtat.

Plats: Arena Varberg, Norra Entrén. Öppettider: mån-tors kl 8-16, fre kl 8-12. Lunchstängt kl 12-13. Helger stängt.

Välkommen!

Nedan, en av mina bilder från utställningen som fortfarande är osåld: ”Undulaten i fönstret”. Fotot föreställer en av mina egenuppfödda undulatungar med den relativt ovanliga färgteckningen albino, längtansfullt blickande ut genom ett fönster en sommarkväll. Jag blir lite rörd när jag tittar på den, det syns på näbb och fötter att det är en mycket ung fågel. Så liten och bräcklig och nästan genomskinlig, men blicken är stadig.

Undulaten i fönstret.

Två veckor kvar av Mikroformatet

Idag har jag tillbringat fyra timmar bland de fina konstverken på utställningen Mikroformatet av KKV Varberg på Galleri Hamnmagasinet. Det blev en rolig eftermiddag med både kända och okända besökare.

Två veckor återstår innan utställningen avslutas, så än finns det tid att se den. Varför inte passa på att ta en liten paus i julbestyren? Vem vet, kanske hittar du den perfekta julklappen just här.

Öppettiderna är 12-16 alla dagar utom måndagar, då det är stängt. Välkommen!

Mina tre målningar är fortfarande till salu. /Foto: Astor Frank.

Bilder från vernissagen

Utställningen Mikroformatet visade sig bli en fröjd för ögat bestående av en vild men välkomponerad mix av olika stilar och uttryck, lågmält och livfullt, finstämt och färgstarkt. Besökarna var många och minst tre verk såldes redan under den första timmen, dock inga av mina än så länge.

Lite bilder från idag:

Mina tre målningar i bakgrunden; ”Irrfärd”, ”Horisont” och ”Utflyktsdag”.

Utställningen Mikroformatet pågår fram till den 22 december i Galleri Hamnmagasinet, Varberg. Öppettiderna är tisdag-söndag kl 12-16.

Högaktuell just nu

Eva Skogar skrev så fint om mig i samband med utställningen på Konstpassagen: ”Nina Thomasdotter vandrar mellan teknikerna måleri – fotografi – skrivande.” Just nu lever jag upp till den beskrivningen ovanligt intensivt. Jag visar foton på Konstpassagen, Arena Varberg, och kommer snart att visa måleri på Mikroformatet i Hamnmagasinet, Varberg, samtidigt som jag går en utbildning inom skrivande där jag jobbar med min diktsamling och söker efter det rätta förlaget till min debutbok som blev klar i somras. 

Nu på lördag startar alltså KKV Varbergs (tidigare Varbergs Konstnärsförenings) årliga grupputställning Mikroformatet. Reglerna är enkla: medlemmarna i KKV lämnar in tre verk var vars mått inte får överstiga 13 x 14 cm. Jag har lämnat in tre små målningar och hoppas på att alla tre kommer med.

Mikroformatet hette tidigare Det lilla formatet, men då vi är många som vill vara med har man minskat på storleken på verken för att helt enkelt få plats. Resultatet av dessa samlingsutställningar brukar bli väldigt spännande med stor variation i såväl uttryck som teknik. En rolig och annorlunda utställning, inte sällan omgärdad av en viss julkänsla, som jag verkligen kan rekommendera. Mer info om Mikroformatet kommer snart.

Succé

Vernissagen på Konstpassagen blev superlyckad och jag har knappt hämtat mig än. Enligt Eva Skogar hade vi fler besökare än någonsin tidigare, och två av mina bilder såldes redan första kvällen. Sedan såldes ytterligare en i fredags. Jag känner mig obeskrivligt glad, nöjd och tacksam!

Det finns fortfarande gott om tid att se utställningen. Av någon anledning har det blivit lite tokigt i planeringen, så det står på affischer och vernissagekort att den pågår till 10 januari. I själva verket kommer den förmodligen att pågå ända fram till februari 2020.

Med Pappa framför bilderna från hönshuset. /Foto: Catrine Johansson
En av bilderna som såldes redan första kvällen: ”Höna med kyckling”.

Vernissage ikväll

Hjärtligt välkomna!

Text av Eva Skogar:

Två konstnärer som byter spår.

När intresset för keramik är större än någonsin börjar Agneta Wennergren göra teckningar och collage istället. Nina Thomasdotter vandrar mellan teknikerna måleri – fotografi – skrivande. Så ser situationen ut för de båda konstnärerna som nu ska mötas i Konstpassagen.

Agneta Wennergren har alltså slagit igen sin verkstad i Särö efter ett helt yrkesliv som keramiker. I hennes lilla hus inrymdes också Galleri Minimal under åren 2006-2015, dit kollegor bjöds in att ställa ut. Men nu är det ett nytt kapitel som påbörjats. ”Jag påverkas av vad jag läser eller ser” säger Agneta. I hennes bilder förenas det inre och det yttre till drömska och dekorativa uttryck: kvadrater som pusslas ihop.

Nina Thomasdotter är konstnären som snart kommer att debutera som författare. Men i denna utställning visar hon fotografier och har valt att begränsa sig till fåglar, som hon i de flesta fall har nära anknytning till. Det finns många slags fotografi – och idag fotograferar vi ju alla! Det välbekanta eller det som sticker ut: allt vi varit med om lägger vi till samlingarna. Därför ska det bli intressant att se vad som är speciellt med Ninas fotografier och hennes relation till fåglar. Är det blicken?