Idag har jag fått ett mycket glädjande besked: jag har antagits till sommarkursen Att läsa och skriva poesi på Linnéuniversitetet. Kursen går på halvfart och börjar direkt efter Kreativt skrivande II. Det blir helt perfekt, jag behöver ingen ledighet utan vill bara jobba vidare med min diktsamling. Nu får jag göra det på en kurs som är helt inriktad på poesi, underbart!
Något av det bästa och roligaste hittills på Kreativt skrivande II var de textsamtal vi hade i Växjö i slutet av förra veckan. Det finns så mycket intressant att diskutera inom skrivande och litteratur, men trots allt tror jag att de flesta av oss helst vill prata om våra egna texter. Nu fick vi äntligen göra det.
Rent praktiskt gick det till så att alla som ville fick lämna in ett par sidor text i förväg, gärna med en specifik frågeställning som man ville diskutera. Sedan satt vi i grupper bestående av fyra-fem kursdeltagare och en handledare och vände och vred på texterna. Det visade sig bli väldigt givande och stärkande samtal. Det är så nyttigt att höra hur andra uppfattar det man skriver, ibland blir man riktigt överraskad.
En fråga jag fick var varför jag har valt att jobba med just det projekt jag har påbörjat; vad som är min konstnärliga avsikt. Jag kom fram till två saker: dels känner jag ett behov av att få göra något med fokus på ljus och glädje, efter att ha hållit på så länge med den allvarstyngda Alkoholisten & Parasiten. Dessutom är jag så fullproppad med idéer, halvfärdiga dikter och korta prosalyriska texter som väntar på att komma ut, att jag helt enkelt måste ta itu med dem. Den stora romanen får vänta, just nu känns dikterna viktigast.
Efter textsamtalen känner jag mig extra fokuserad och vill inget hellre än att jobba vidare med min diktsamling. Känner mig också otroligt lycklig som får hålla på med något som ger mig så mycket glädje.
Nja, det kanske man inte kan. Det finns nog lika många sätt att bli författare som det finns författare. Själv har jag i alla fall haft enormt stor nytta och glädje av de kurser jag gått, samtliga på distans, i full frihet hemma vid skrivbordet omgiven av mina djur.
Sommaren 2019:
Litteraturvetenskap GR (A), Barn- och ungdomslitteratur, 7,5 hp, Mittuniversitetet
Astrid Lindgrens författarskap, 7,5 hp, Linnéuniversitetet
Läsåret 2018-2019:
Kreativt skrivande I, 30 hp, Linnéuniversitetet
Våren 2019:
Nordic Noir – perspektiv på nordisk kriminallitteratur, 7,5 hp, Mälardalens högskola
Ungdomsromanen i samtiden, 7,5 hp, Umeå universitet
Hösten 2018:
Litteratur och existentiella frågor, 15 hp, Linnéuniversitetet
Sommaren 2018:
Romance – kärleksromaner från tre decennier, 7,5 hp, Linnéuniversitetet
Tecknade serier, 7,5 hp, Linnéuniversitetet
Våren 2018:
Litteratur och genus, 15 hp, Linnéuniversitetet
Konsten att älska – kärleken i kulturen, 7,5 hp, Mälardalens högskola
Hösten 2017:
Skapande skrivande, Sverigefinska folkhögskolan
Filmredigering med Premiere Pro, Sverigefinska folkhögskolan
Under kursen Kreativt skrivande I kom jag i kontakt med begreppet ”författarens fingeravtryck”. Det som menas är de små saker som är specifika för en viss författare; vissa ämnen, stämningar och formuleringar – t ex beskrivningar av dofter, eller färgen gult – som har en tendens att återkomma och på så vis blir till ett slags kännetecken för just den författaren. I en uppgift skrev jag att jag tyckte att en viss författare använde sig av sina favorituttryck för ofta – jag upplevde dem som upprepningar och ansåg att texten skulle tjäna på en större variation. Läraren svarade mig då att dessa formuleringar kunde betraktas som författarens fingeravtryck. Efter att jag fått det förklarat för mig störde det mig inte längre, tvärtom insåg jag det fina med det. Man måste inte kämpa emot sig själv, man kan välja att bejaka saker också.
Läraren skrev att även jag kanske skulle komma att utveckla något i mitt skrivande som fungerar som mina fingeravtryck. Nu tänker jag att jag nog har börjat göra det, saker jag gillar i verkliga livet smyger sig nästan omärkligt in i mina texter. När jag bläddrar igenom manuset till Alkoholisten & Parasiten ser jag många fåglar, ormar och kattdjur. De dyker upp i flera olika sammanhang: som inslag i den faktiska berättelsen, som metaforer och som bilder. De uttrycker både mörker och ljus, frihet och instängdhet, styrka och svaghet. Inte så konstigt kanske, med tanke på att dessa djur hör till de vackraste och mest fascinerande jag vet.
Nina Thomasdotter, författare & konstnär 