Kategori: Utbildning

Kan man utbilda sig till författare?

Nja, det kanske man inte kan. Det finns nog lika många sätt att bli författare som det finns författare. Själv har jag i alla fall haft enormt stor nytta och glädje av de kurser jag gått, samtliga på distans, i full frihet hemma vid skrivbordet omgiven av mina djur.

Sommaren 2019:

Litteraturvetenskap GR (A), Barn- och ungdomslitteratur, 7,5 hp, Mittuniversitetet

Astrid Lindgrens författarskap, 7,5 hp, Linnéuniversitetet

Läsåret 2018-2019:

Kreativt skrivande I, 30 hp, Linnéuniversitetet

Våren 2019:

Nordic Noir – perspektiv på nordisk kriminallitteratur, 7,5 hp, Mälardalens högskola

Ungdomsromanen i samtiden, 7,5 hp, Umeå universitet

Hösten 2018:

Litteratur och existentiella frågor, 15 hp, Linnéuniversitetet

Sommaren 2018:

Romance – kärleksromaner från tre decennier, 7,5 hp, Linnéuniversitetet

Tecknade serier, 7,5 hp, Linnéuniversitetet

Våren 2018:

Litteratur och genus, 15 hp, Linnéuniversitetet

Konsten att älska – kärleken i kulturen, 7,5 hp, Mälardalens högskola

Hösten 2017:

Skapande skrivande, Sverigefinska folkhögskolan

Filmredigering med Premiere Pro, Sverigefinska folkhögskolan

Så blir hösten

Höstens planer är nu fastställda. Istället för att läsa flera kurser på en gång har jag bestämt mig för att satsa allt på Kreativt skrivande II. Kursen går på halvfart, men det går att lägga nästan hur mycket tid som helst på den. Till stor del kommer det att handla om våra egna litterära projekt, och jag har så smått börjat göra upp planer för en diktsamling med färgbilder. Helt otroligt lyxigt att det bara går att göra sådana här saker! Jag blir så glad när jag tänker på allt roligt jag har framför mig.

Vid sidan av skrivandet kommer jag att jobba extra på ett lager, ett aktivt och rörligt jobb som passar bra som komplement till allt stillasittande vid datorn. Det ska bli jättekul att ha arbetskamrater igen.

Funderingar inför hösten

Det börjar bli dags att bestämma hur hösten ska se ut. Det som är klart är att jag ska gå Kreativt skrivande II på distans på Linnéuniversitetet och påbörja mitt nästa litterära projekt. Kursen går på halvtid i två terminer, men vad ska jag göra med resten av tiden? Har kommit in på två kurser till: Bilderboken i teori och praktik och Konflikthantering i skolan. Bilderboken i teori och praktik verkar väldigt rolig och jag skulle gärna vilja gå den. Kursen om konflikthantering i skolan valde jag eftersom jag har sökt jobb som elevassistent och tänkte att den kunde göra mig bättre rustad inför det. Har också sökt några jobb inom butik, industri och lager och väntar på besked. Spännande tid just nu då många olika dörrar står på glänt.

Årets sista dopp? Vattnet är kallt i Stora Hornsjön i slutet av augusti. /Foto: Astor Frank

Den vita stenen och Mio, min Mio

Nu är jag klar med de stora uppgifterna och har bara två mindre kvar innan sommarkurserna är slut. Till slutuppgiften i barn- och ungdomslitteratur fick vi välja fritt och jag valde att analysera Den vita stenen av Gunnel Linde som bok, ljudbok och tv-serie med fokus på identitet och genusperspektiv. Den vita stenen är en av mina absoluta favoritbarnböcker. Jag älskar stämningen i den och Lindes språk: 

Nu tittade han på henne på det där sättet igen, och plötsligt kände Fia att det var något särskilt med henne idag. Hon fick lust att vara ett vilddjur och en lipsill och en förtrollad prinsessa på samma gång. Hon ruskade grinden och bet honom i handen, satte armen för ansiktet och grät riktiga tårar, smålog genom håret som hon inte kunde föra undan för att han höll fast henne. Då öppnade han handen och gav henne stenen. (Linde, G. 2014, s. 12)

Astrid Lindgren-kursen avslutades med en rejäl tenta på sex-åtta sidor. Min handlade om Mio, min Mio och jag skrev bland annat om skönhet och ondska, psykologiska nivåer, de vita fåglarnas betydelse, hästen som symbol för lycka och frihet, samt hästen som symbol för sårbarhet. Kanske är Astrid Lindgrens språk som allra vackrast och mest poetiskt i just Mio, min Mio:

Jag drev Miramis in i det där mörka. När han märkte att jag inte tänkte låta honom vända, satte han av nästan som i sken genom den trånga porten och vidare på de mörka vägarna som fanns där bakom. Vi rusade genom natten, det var svart omkring oss, och vi visste inget om vägen.

Men Jum-Jum var med mig. Han satt bakom min rygg och höll i mig så hårt, och jag tyckte om honom mera än någonsin. Jag var inte ensam. Jag hade en vän i följe, en enda vän, precis så som det var sagt. (Lindgren, A. 1960, s. 89)

Ibland får jag frågan om inte litteraturvetenskap är fantastiskt roligt och då måste jag bara svara: jo, det är det verkligen! Jag har lärt mig otroligt mycket av de kurser jag har gått och har läst så många böcker som jag nog aldrig skulle ha läst annars. Det är verkligen guld värt för mitt eget skrivande.

Den vita stenen och Mio min Mio

Författarens fingeravtryck

Under kursen Kreativt skrivande I kom jag i kontakt med begreppet ”författarens fingeravtryck”. Det som menas är de små saker som är specifika för en viss författare; vissa ämnen, stämningar och formuleringar – t ex beskrivningar av dofter, eller färgen gult – som har en tendens att återkomma och på så vis blir till ett slags kännetecken för just den författaren. I en uppgift skrev jag att jag tyckte att en viss författare använde sig av sina favorituttryck för ofta – jag upplevde dem som upprepningar och ansåg att texten skulle tjäna på en större variation. Läraren svarade mig då att dessa formuleringar kunde betraktas som författarens fingeravtryck. Efter att jag fått det förklarat för mig störde det mig inte längre, tvärtom insåg jag det fina med det. Man måste inte kämpa emot sig själv, man kan välja att bejaka saker också.

Läraren skrev att även jag kanske skulle komma att utveckla något i mitt skrivande som fungerar som mina fingeravtryck. Nu tänker jag att jag nog har börjat göra det, saker jag gillar i verkliga livet smyger sig nästan omärkligt in i mina texter. När jag bläddrar igenom manuset till Alkoholisten & Parasiten ser jag många fåglar, ormar och kattdjur. De dyker upp i flera olika sammanhang: som inslag i den faktiska berättelsen, som metaforer och som bilder. De uttrycker både mörker och ljus, frihet och instängdhet, styrka och svaghet. Inte så konstigt kanske, med tanke på att dessa djur hör till de vackraste och mest fascinerande jag vet.