Kategori: Okategoriserade

Picknick med skrivarvänner

Denna söndag bjöd på en solig eftermiddag i Ängelholm med mina gamla skrivarkompisar Sissel Myrup och Jessika Lilja, samt en för mig ny bekantskap: Catrine Heinestam, som skrivit spänningsromanen Kidnappad (2019).

Några av dagens samtalsämnen var hur man marknadsför sig som författare, hemsidor och bloggar, spådomar och övernaturliga upplevelser, när någon blir avundsjuk på en för att man skriver på en bok, samt hur man kan ha nytta av illvilliga personer i sin närhet genom att förvandla dem till elaka karaktärer i sin berättelse.

Som vanligt jätteroligt att diskutera, och härligt att komma hem med huvudet fullt av nya tankar. Längtar redan till nästa gång!

Nina Thomasdotter, Jessika Lilja, Sissel Myrup och Catrine Heinestam.

Visitkort

Har gjort ett nytt visitkort och väntar nu ivrigt på leverans av de färdigtryckta korten. Tänkte att de kan komma väl till pass vid utställningen på Konstpassagen som startar i november.

Grönt och rosa kändes som ett naturligt val, det är mina favoritfärger. Kattsilhuetten har en dubbel betydelse; dels kan den symbolisera min självständiga natur, och så kan den förstås ses som en hyllning till min vackra och kloka katt Bella.

Den vilda jakten på rätt förlag

Sökandet fortsätter efter ett förlag som vill ge ut min nyskrivna bok Alkoholisten & Parasiten. En mörk saga om missbruk och medberoende. Ett par stycken har tackat nej, i ett av fallen med rådet att jag borde ge ut boken på egen hand. I nuläget har jag i alla fall tre förlag som har tagit emot manuset och lovat att återkomma med besked inom två-tre månader.

Som om det inte vore spännande nog som det är, håller jag dessutom på och läser om hur fullständigt häpnadsväckande svårt det är att bli utgiven när man inte är känd sedan tidigare. Underligt nog gör det mig bara ännu mer beslutsam att lyckas. Kanske är jag övermodig och från vettet som inte låter mig avskräckas, men jag går faktiskt runt med en diffus känsla av att det snart kommer att hända något stort. Låt det komma ett genombrott, jag är redo.

Manuset skickat till förlag

Nu har jag skickat iväg mitt manus Alkoholisten & Parasiten. En mörk saga om missbruk och medberoende till förlag! Det känns lite overkligt, har ju hållit på med det här så länge och nu ligger det helt plötsligt i händerna på andra människor. Fast någon gång måste man våga släppa taget och nu var det dags. Jag är glad att jag lyckades hålla mig till tidsplanen, skickade ju faktiskt iväg det vid sommarens slut som jag hade bestämt. Även om det bara är ett steg på vägen så ser jag det som ett viktigt delmål, det känns härligt att ha kommit såhär långt åtminstone. 

Vad händer nu? Troligen dröjer det två-tre månader innan jag får något svar från förlagen. Vill man vara riktigt ruskigt pessimistisk kan man ju välja att tro på dem som säger att man ska bli refuserad hundra gånger innan man får ge ut någon bok… Allvarligt talat vet jag inte vad jag ska förvänta mig, vi får helt enkelt se hur det går. Det här är i alla fall något av det mest spännande jag har gjort. 

Skrivarkompisar

Igår träffade jag mina skrivarkompisar Sissel och Jessika, som har kommit att betyda mycket för mitt skrivande och hela känslan kring att välja ett skrivande liv. Då och då träffas vi i Halmstad och diskuterar skrivande, bollar tankar och idéer, inspirerar varandra och läser varandras texter. Efteråt känner jag mig alltid upplivad och fylld av arbetslust. Mycket välgörande och roligt att prata med likasinnade!

Sissel och Jessika var till stor hjälp i min process med att byta efternamn. Innan jag bestämde mig för Thomasdotter fanns massor av olika förslag som vi hjälptes åt att utvärdera – och kanske kan några av alternativen som blev över komma till användning åt romankaraktärer i våra kommande böcker. Igår överraskade de mig med en present för att fira mitt nya namn: en lyxig blå skrivbok med Nina Thomasdotter tryckt på omslaget. Underbaringar! Jag blev såklart jätteglad.

  • Sissel Myrup och Jessika Lilja.
  • Fin present.

Bokcirkelträff

Igår var jag på första mötet med en nybildad bokcirkel. Vi träffades hemma hos Jessika Lilja i Ängelholm och diskuterade Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead – en historisk roman som handlar om en ung flickas flykt från slaveriet på en bomullsplantage i Georgia. Det var intressant att se hur våra upplevelser av boken liknade varandras. Vi var alla ganska överens om att berättelsen, som är fylld av brutalitet och grymhet, hade vunnit på en mer djupgående gestaltning av karaktärerna. Ingen av oss hade riktigt fått grepp om huvudpersonens tankar och känslor. Vi enades också om att fasansfulla händelser fungerar bäst när det även finns ljusa episoder som kan utgöra kontraster till det mörka, annars känns det bara som en lång rad av hemskheter som avlöser varandra. Roligt att diskutera! Till nästa gång ska vi läsa något helt annat, nämligen deckaren Ur askan i elden av Peter Robinson.

Efteråt gick några av oss ut och käkade på indisk restaurang och pratade om en hel massa andra saker än boken. Mycket trevligt!

Bokcirkelkompisar: Jessika, Joel, Om och Lotta.

Nytt efternamn

Nu har beskedet kommit från Skatteverket om att min ansökan att byta efternamn har gått igenom. Det var tur, för jag har ju redan startat den här hemsidan med mitt nya namn… Nu heter jag alltså inte Johansson längre, utan Thomasdotter. Inte för att det är något fel på Johansson, men när min bok kommer ut vill jag inte ha ett av de vanligaste namnen i hela landet. Lika bra att byta nu, så jag hinner vänja mig.

Innan jag bestämde mig funderade jag på alla möjliga och omöjliga alternativ; fantasifulla, naturromantiska namn som Tusensköna, Stensöta, Renfana, Valasjö, Tornseglare, Järnsparv och Sidensvans. Eller varför inte Natrix, det latinska namnet på den lilla vackra europeiska snoken. De flesta namnen var antingen redan tagna, eller så innehöll de å, ä eller ö, vilket inte blir så bra internationellt eller i en web-adress. Till slut bestämde jag mig för Thomasdotter, vilket känns logiskt eftersom min pappa heter Thomas. Thomasdotter är inte för krångligt och inte fullt så udda och uppseendeväckande att det gränsar till fånigt. Dessutom finns det faktiskt bara mellan fyrtio och femtio personer som heter Thomasdotter i efternamn i Sverige idag, så det är ganska ovanligt. Jag känner mig nöjd. Nina Thomasdotter kommer nog att se bra ut på bokomslagen. 

Nina Thomasdotter.

Mitt första nej från förlag

I förra veckan fick jag svar från Bokförlaget Max Ström. Jag hade tidigare mejlat dem en kort beskrivning av mitt manus och frågat om det är någon idé att jag skickar in det, det står nämligen på deras hemsida att de inte ger ut skönlitteratur (de ger ut fotoböcker av hög kvalitet). Jag är inte säker på vilken genre min bok kommer att hamna i. Inte ens min handledare på kursen Kreativt skrivande I visste riktigt, utan trodde att det där med genre löser sig när boken väl kommer till ett förlag. Här är svaret jag fick från Bokförlaget Max Ströms publisher:

Hej Nina.

Tack för ditt mejl.

Det här låter som ett angeläget projekt. Men tyvärr är vi inte rätt förlag för dig, även om du tänker dig fotografier också. Vi skulle helt enkelt inte kunna göra denna bok rättvisa rent försäljningsmässigt. Därför måste jag be att få tacka nej. Lycka till med projektet!

Kalla mig galen, men jag tycker att det låter väldigt positivt! Det är ett nej, men han skriver att min bok låter som ett angeläget projekt. Det tror jag också, jag tror att den ligger helt rätt i tiden. Efter #MeToo har många dörrar öppnats och det har blivit lättare att prata om exempelvis mäns våld mot kvinnor. Åh, vad jag ser fram emot att få skicka ut min bok i världen. Det känns som att det här kan bli riktigt bra.