Lästips: De tyngdlösa

De tyngdlösa av Valeria Luiselli (2011, 2018) är kanske inte en bok för alla. Författaren experimenterar med olika tids- och fiktionsplan som går in i och ut ur varandra. Stämningar, händelser och personer smälter gradvis samman, och det finns gott om såväl paralleller som kontraster. Spöken dyker upp och försvinner, katter likaså och det råder en märklig ovisshet kring vad som är verkligt och inte. Känslan som uppstår hos läsaren är en slags behaglig förvirring. För mig var det en tankeväckande läsupplevelse.

När man skriver som Luiselli finns det en risk att några läsare inte hänger med och inte förstår. Romanen fick mig att fundera över hur viktigt det är för mig att läsaren förstår vad jag menar. En del av mig vill helst skriva så att det inte råder någon som helst tvekan, det ska inte gå att missuppfatta. Samtidigt får jag ibland lust att som Luiselli leka med perspektiven och lämna mer åt läsarens egna tolkningar. Det är en balansgång.

De tyngdlösa av Valeria Luiselli, 2011, 2018, Rámus förlag.

Lästips: Skrivandets sinne

Första uppgiften på Kreativt skrivande II utgick från Elisabeths Rynells essäsamling Skrivandets sinne (2013). Den tunna lilla boken väckte många tankar och känslor hos mig. Rynells språk är livfullt och varmt och de teman hon tar upp biter sig fast likt de vidunderliga vintervita vidder hon ofta återvänder till.

Det är stundtals svidande sorgligt, som berättelsen om väninnan som bröt benet ute på isen och frös ihjäl i ensamhet medan ”det bländande vita slog över i alla jordens färger och slutligen i svart. Och det kalla blev brännande hett och slutligen åter kallt.” (s. 49). Det är ömsint så att det nästan gör ont, som när det handlar om den döda jämthunden Pajo. Han som var en överlevare och övervintrare från istiden och hade vildmark och varg i blicken, som grävde långa slingrande tunnlar i snön och badade i snölycka.

Ja, det handlar en del om döden, men låt dig inte avskräckas. Det är ingen bok som gör en illa till mods, tvärtom. Direkt efter att jag läst ut Skrivandets sinne gick jag in på bibliotekets hemsida och reserverade två av Rynells diktsamlingar; Onda dikter och Sjuk fågel. Ser verkligen fram emot att läsa dem så fort jag får tid.

Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell, 2013, Albert Bonniers förlag.

Ljudböcker och sommarprat

De flesta hundpromenaderna tar mellan en och två timmar. När Trollet och jag går själva brukar jag lyssna på ljudböcker, och nu under sommaren även på Sommar i P1 – ett sommarprat med musik tar ca 90 minuter, så det passar perfekt. För ett litet tag sen lyssnade jag på författaren Eija Hetekivi Olssons sommarprat. Jag blev totalhänförd och förbluffades av hennes skakande sanningsord. Hon kämpaglödde och peppsnackade i radion på underbaraste förortsspråket så att jag vimmelkantrade och blev alldeles yrglad. Jag blev så lyckoinspirerad och ocensurerat imponerad av både ordbriljerandet och budskapet att jag direkt efteråt började lyssna på hennes bok Ingenbarnsland som ljudbok. Nu har jag snart lyssnat på hela och tänker fortsätta med uppföljaren Miira.

I skogen med Trollet.