Om att prioritera rätt

Plocka ut det viktigaste

Periodvis har jag extra svårt att få tiden att räcka till. Har nästan alltid lite för mycket att göra, och jag för en ständig kamp mot min egen våldsamt starka lust att starta nya projekt. Jag vill så mycket, men har för längesen tvingats inse att det är omöjligt att hinna med allt. Jag måste välja. Plocka ut det viktigaste och fokusera på det. Annars är risken att jag kastar mig från det ena till det andra med en oundviklig känsla av stress som inte tillför något gott. Jag vill ju att det jag gör ska bli bra. Riktigt, riktigt bra, för jag är perfektionist också. Vill färdigställa mina projekt på ett sådant sätt att jag känner att jag har gett allt, och att slutresultatet blev precis så bra det någonsin kunde bli. 

Högt ställda mål kräver stort engagemang och hårt arbete, och framförallt tar det väldigt mycket tid i anspråk. Därför har jag på sista tiden hoppat av några aktiviteter som jag egentligen tyckte var kul. Jag kände att det började bli för mycket, och hur jag än vänder och vrider på det så vill jag prioritera mitt skrivande och mina djur. Det är det allra viktigaste för mig.

Bloggande och Instagram

Sedan jag skaffade mitt konto på Instagram har jag övergått till att göra fler korta inlägg där, och lite färre långa inlägg på den här bloggen. Jag upplever att Instagram ger mer tillbaka och att jag når ut till fler, vilket bekräftas av läsarstatistiken och även stämmer med författarkollegors upplevelser. Jag gillar ju att skriva blogginlägg också, så det kommer jag absolut att fortsätta med. Minst en gång i veckan tänker jag mig. Så fort det handlar om ett mer djupgående resonemang blir utrymmet på bloggen nödvändigt. 

Instagram är något annat, det går fort och det är mycket bilder, och det känns oerhört lättsamt och lustfyllt. De inlägg jag gör på Instagram handlar mycket om böcker jag läser eller har tänkt läsa, mitt eget skrivande, mina djur, samt vilda djur och natur. Mina största intressen med andra ord. Oftast gör jag tre-fyra inlägg om dagen. Visst finns där en tanke om att marknadsföra mig, men hade det inte varit så roligt hade jag inte orkat göra så många inlägg. 

För att sammanfatta det hela så tycker jag att bloggandet och Instagram kompletterar varandra väldigt bra. Jag hoppas att så många som möjligt vill följa mig på båda dessa plattformer. Till dem som ännu inte har skaffat Instagram kan jag bara säga: gör det! Det är verkligen enkelt och hur kul som helst.

Ett litet hopplock av bilder från mina senaste inlägg på Instagram.

Författarplattform

På sista tiden har flera personer i min närhet uppmanat mig att skaffa Instagram. Jag stretade emot först, satte mig på tvären och kom med motargument. Tyckte inte att jag hade tid och befarade att jag inte skulle klara av att hålla reda på allt – jag har ju redan min Youtubekanal, den här webbplatsen med bloggen som jag uppdaterar ett par gånger i veckan, samt gamla hederliga Facebook.

I förra veckan hamnade jag i en diskussion med en nyfunnen vän som är insatt i bokbranschen. Jag sa som jag brukar: att jag planerar att lägga mer krut på marknadsföringen när min första bok finns ute till försäljning, eller när jag åtminstone vet att utgivning är på gång. Min vän förklarade då på ett väldigt rakt och övertygande sätt att jag måste tänka precis tvärtom. Jag måste bygga min författarplattform innan min första bok kommer ut. För om ingen vet vem jag är, vem kommer då att köpa min bok, eller ens få reda på att jag ger ut en bok? Och kanske ännu mer avgörande: hur ofta sker det egentligen att ett seriöst och traditionellt förlag väljer att ge ut en debutant som ingen någonsin har hört talas om? Visst, det händer, men den ständigt ökande konkurrensen och den störtflod av manus som väller in över bokförlagen likt en virvlande tsunami, gör det väldigt svårt att tränga igenom bruset och nå fram.

För en vecka sedan skaffade jag således ett konto på Instagram. Bättre sent än aldrig heter det ju, och efter en veckas experimenterande med bilder och inlägg kan jag bara konstatera att mina vänner hade helt rätt. Instagram är lätt, roligt, inspirerande och mycket användarvänligt. Helt perfekt för snabba uppdateringar och som gjort för mig som ändå håller på så mycket med bilder och älskar att berätta med bild och text i kombination.

Förmodligen krävs det betydligt mer än ett stort antal följare på Instagram för att bygga en riktigt stark författarplattform, men utan tvekan kan Instagram spela en viktig roll i processen. Lite längre fram planerar jag att börja läsa upp mina dikter och texter, både på Youtube och inför publik. Ett annat projekt som än så länge är på planeringsstadiet är idén att börja föreläsa, kanske för unga tjejer, om destruktiva relationer, medberoende och hur det är att leva med en missbrukare. Ämnet ligger mig varmt om hjärtat, och kan jag hjälpa andra att slippa hamna i liknande situationer som den jag var i, skulle det kännas toppen.

För att ta del av mina tankar, nytagna bilder och det mesta som pågår i mitt liv just nu, skynda dig att logga in på Instagram och leta upp ninathomasdotter. Kontot är som sagt en vecka gammalt och behöver fler följare. Om du vill bli en dem så blir jag jätteglad!

Hedersgäst

Idag kom min coola brorsdotter Sigrid till Konstpassagen och tittade på min fotoutställning, där hon själv finns med bland motiven. Den lätt sagoskimrande bilden i svartvitt på henne bland alla hönsen är från hösten 2013. Nu fyller hon snart nio. Jag har tidigare berättat om hur kärleken till fåglar ligger i familjen, och kan ni gissa vad Sigrid önskar sig på födelsedagen? En äggkläckningsmaskin, för att kunna kläcka fram nya gulliga kycklingar och kanske även vaktlar.

Stora Sigrid framför bilden på lilla Sigrid.
”Sigrid”

Utställningen pågår till och med 28 februari 2020.

Plats: Arena Varberg, Norra Entrén. Öppettider: mån-tors kl 8-16, fre kl 8-12. Lunchstängt kl 12-13. Helger stängt.

Välkommen!

Fotoutställningen förlängd

Utställningen på Konstpassagen, Arena Varberg, har genom en lycklig slump förlängts och pågår ända fram till den 28 februari. Medverkande är två konstnärer: Agneta Wennergren, som visar collage och blandteknik, och Nina Thomasdotter, som visar foton i färg och svartvitt av fåglar som ligger oss människor varmt om hjärtat.

Plats: Arena Varberg, Norra Entrén. Öppettider: mån-tors kl 8-16, fre kl 8-12. Lunchstängt kl 12-13. Helger stängt.

Välkommen!

Nedan, en av mina bilder från utställningen som fortfarande är osåld: ”Undulaten i fönstret”. Fotot föreställer en av mina egenuppfödda undulatungar med den relativt ovanliga färgteckningen albino, längtansfullt blickande ut genom ett fönster en sommarkväll. Jag blir lite rörd när jag tittar på den, det syns på näbb och fötter att det är en mycket ung fågel. Så liten och bräcklig och nästan genomskinlig, men blicken är stadig.

Undulaten i fönstret.

Högaktuell just nu

Eva Skogar skrev så fint om mig i samband med utställningen på Konstpassagen: ”Nina Thomasdotter vandrar mellan teknikerna måleri – fotografi – skrivande.” Just nu lever jag upp till den beskrivningen ovanligt intensivt. Jag visar foton på Konstpassagen, Arena Varberg, och kommer snart att visa måleri på Mikroformatet i Hamnmagasinet, Varberg, samtidigt som jag går en utbildning inom skrivande där jag jobbar med min diktsamling och söker efter det rätta förlaget till min debutbok som blev klar i somras. 

Nu på lördag startar alltså KKV Varbergs (tidigare Varbergs Konstnärsförenings) årliga grupputställning Mikroformatet. Reglerna är enkla: medlemmarna i KKV lämnar in tre verk var vars mått inte får överstiga 13 x 14 cm. Jag har lämnat in tre små målningar och hoppas på att alla tre kommer med.

Mikroformatet hette tidigare Det lilla formatet, men då vi är många som vill vara med har man minskat på storleken på verken för att helt enkelt få plats. Resultatet av dessa samlingsutställningar brukar bli väldigt spännande med stor variation i såväl uttryck som teknik. En rolig och annorlunda utställning, inte sällan omgärdad av en viss julkänsla, som jag verkligen kan rekommendera. Mer info om Mikroformatet kommer snart.

Succé

Vernissagen på Konstpassagen blev superlyckad och jag har knappt hämtat mig än. Enligt Eva Skogar hade vi fler besökare än någonsin tidigare, och två av mina bilder såldes redan första kvällen. Sedan såldes ytterligare en i fredags. Jag känner mig obeskrivligt glad, nöjd och tacksam!

Det finns fortfarande gott om tid att se utställningen. Av någon anledning har det blivit lite tokigt i planeringen, så det står på affischer och vernissagekort att den pågår till 10 januari. I själva verket kommer den förmodligen att pågå ända fram till februari 2020.

Med Pappa framför bilderna från hönshuset. /Foto: Catrine Johansson
En av bilderna som såldes redan första kvällen: ”Höna med kyckling”.

Vernissage ikväll

Hjärtligt välkomna!

Text av Eva Skogar:

Två konstnärer som byter spår.

När intresset för keramik är större än någonsin börjar Agneta Wennergren göra teckningar och collage istället. Nina Thomasdotter vandrar mellan teknikerna måleri – fotografi – skrivande. Så ser situationen ut för de båda konstnärerna som nu ska mötas i Konstpassagen.

Agneta Wennergren har alltså slagit igen sin verkstad i Särö efter ett helt yrkesliv som keramiker. I hennes lilla hus inrymdes också Galleri Minimal under åren 2006-2015, dit kollegor bjöds in att ställa ut. Men nu är det ett nytt kapitel som påbörjats. ”Jag påverkas av vad jag läser eller ser” säger Agneta. I hennes bilder förenas det inre och det yttre till drömska och dekorativa uttryck: kvadrater som pusslas ihop.

Nina Thomasdotter är konstnären som snart kommer att debutera som författare. Men i denna utställning visar hon fotografier och har valt att begränsa sig till fåglar, som hon i de flesta fall har nära anknytning till. Det finns många slags fotografi – och idag fotograferar vi ju alla! Det välbekanta eller det som sticker ut: allt vi varit med om lägger vi till samlingarna. Därför ska det bli intressant att se vad som är speciellt med Ninas fotografier och hennes relation till fåglar. Är det blicken?

Mina tankar om fågelbilderna

Temat för mitt bidrag till utställningen på Konstpassagen är fåglar – dock inga sällsynta arter i exotiska miljöer, utan de fåglar som vi människor har en relation till. De rara tamhönsen som under glatt kacklande strosar omkring på gården i jakt på mask och skalbaggar, den skälvande lilla kycklingen som blygt söker skydd i människans trygga händer, den välbekanta gråsvarta kråkan som med nyfiken blick studerar sin omgivning, en älskad undulat som i fullständig tillit sluter sina varma små fötter kring mitt finger. 

Fåglar har alltid legat mig varmt om hjärtat. När jag var liten gav mina föräldrar mig egna kycklingar att ta hand om, senare följde undulater och sparvpapegojor. Idag ser jag med förtjusning hur mina brorsbarn beger sig ut till hönshuset på kvällen. Med varsin ficklampa i stadigt grepp trotsar de mörkret för att stänga luckan för räven, räkna hönorna så att ingen saknas och sedan med klappar och ömsinta ord säga godnatt till var och en. Hönorna skrockar belåtet och makar sig tillrätta på sovpinnen medan jag konstaterar att kärleken till fåglar ligger i familjen; den är en av de saker som förenar oss och lever vidare från generation till generation.

En av mina bilder på utställningen: ”Kväll i hönshuset”. Bilden föreställer min pappa med en ståtlig tupp på armen.

Vernissage på torsdag 21 november kl 17:00-18:30

Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén.

Marknadsföring av Konstpassagen

Jag drar mitt strå till stacken för att sprida budskapet vida omkring om min och Agneta Wennergrens kommande utställning på Konstpassagen, Arena Varberg. Affischer sitter uppsatta på utvalda ställen där många människor rör sig. Alldeles nyss kom de digitala vernissagekorten med mejl, klara att skickas ut till intresserade. Hoppas nu att det kommer riktigt mycket folk till vernissagen på torsdag! 

Vernissage på torsdag 21 november kl 17:00-18:30

Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén.

Utställning Konstpassagen

Idag har vi hängt upp bilderna till utställningen på Konstpassagen, Arena Varberg. Förutom mina tolv foton blir det teckningar, grafik, collage och måleri av Agneta Wennergren. 

På bilden nedan syns Agneta tillsammans med curator Eva Skogar i full färd med att bestämma hur verken ska placeras. Till höger i bilden hänger redan ett av mina foton, motivet är något som jag tror att många av mina vänner förknippar ganska starkt med mig: en sparvpapegoja. Därmed avslöjar jag att temat blir fåglar. Förvänta er dock inga skräckinjagande örnar eller imponerande uvar fotograferade med meterlånga teleobjektiv. Nej, jag har valt att rikta blicken mot de tama fåglarna omkring oss, de fåglar vi delar våra liv med, fåglarna vi känner och älskar. Dessutom kan det hända att en och annan mänsklig familjemedlem kommer med på ett hörn.

Hjärtligt välkomna att se utställningen som startar nu på torsdag!

Vernissage torsdag 21 november kl. 17:00- 18:30

Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén

Agneta Wennergren och Nina Thomasdotter

Utställningen pågår till 10 januari

Öppet: mån-tors. 8-16, fre. 8-12 (lunchstängt 12-13)

Agneta Wennergren och Eva Skogar.