Författarplattform

På sista tiden har flera personer i min närhet uppmanat mig att skaffa Instagram. Jag stretade emot först, satte mig på tvären och kom med motargument. Tyckte inte att jag hade tid och befarade att jag inte skulle klara av att hålla reda på allt – jag har ju redan min Youtubekanal, den här webbplatsen med bloggen som jag uppdaterar ett par gånger i veckan, samt gamla hederliga Facebook.

I förra veckan hamnade jag i en diskussion med en nyfunnen vän som är insatt i bokbranschen. Jag sa som jag brukar: att jag planerar att lägga mer krut på marknadsföringen när min första bok finns ute till försäljning, eller när jag åtminstone vet att utgivning är på gång. Min vän förklarade då på ett väldigt rakt och övertygande sätt att jag måste tänka precis tvärtom. Jag måste bygga min författarplattform innan min första bok kommer ut. För om ingen vet vem jag är, vem kommer då att köpa min bok, eller ens få reda på att jag ger ut en bok? Och kanske ännu mer avgörande: hur ofta sker det egentligen att ett seriöst och traditionellt förlag väljer att ge ut en debutant som ingen någonsin har hört talas om? Visst, det händer, men den ständigt ökande konkurrensen och den störtflod av manus som väller in över bokförlagen likt en virvlande tsunami, gör det väldigt svårt att tränga igenom bruset och nå fram.

För en vecka sedan skaffade jag således ett konto på Instagram. Bättre sent än aldrig heter det ju, och efter en veckas experimenterande med bilder och inlägg kan jag bara konstatera att mina vänner hade helt rätt. Instagram är lätt, roligt, inspirerande och mycket användarvänligt. Helt perfekt för snabba uppdateringar och som gjort för mig som ändå håller på så mycket med bilder och älskar att berätta med bild och text i kombination.

Förmodligen krävs det betydligt mer än ett stort antal följare på Instagram för att bygga en riktigt stark författarplattform, men utan tvekan kan Instagram spela en viktig roll i processen. Lite längre fram planerar jag att börja läsa upp mina dikter och texter, både på Youtube och inför publik. Ett annat projekt som än så länge är på planeringsstadiet är idén att börja föreläsa, kanske för unga tjejer, om destruktiva relationer, medberoende och hur det är att leva med en missbrukare. Ämnet ligger mig varmt om hjärtat, och kan jag hjälpa andra att slippa hamna i liknande situationer som den jag var i, skulle det kännas toppen.

För att ta del av mina tankar, nytagna bilder och det mesta som pågår i mitt liv just nu, skynda dig att logga in på Instagram och leta upp ninathomasdotter. Kontot är som sagt en vecka gammalt och behöver fler följare. Om du vill bli en dem så blir jag jätteglad!

Från skygg och vild till trygg och glad

Jag tycker att Valdemars historia är värd att berättas – inte minst med tanke på att det finns så många andra katter, både ungar och vuxna, som befinner sig i liknande situationer. Katter som lever utomhus, är hemlösa, skygga, kanske undernärda och sjuka och som inte har någon som bryr sig om dem och tar hand om dem.

Nu var det ju inte så illa just i fallet med Valdemar. Han bodde på en gård hos snälla människor som gav honom mat och höll koll på honom och hans syskon, och tog hans mamma till veterinären när hon behövde det. Men själva socialiseringsprocessen är nog ungefär densamma när man tar sig an en katt som inte är van vid närkontakt med människor. Därför har jag gjort en film som visar hur det gick till när Valdemar och jag lärde känna varandra och började knyta det där viktiga bandet av tillit och ömsesidig respekt.

Det blev en film om det bitterljuva livet i frihet, om rädsla och förtvivlan, om anpassning, tillit och den stora glädjen över att ha fått ett riktigt hem – och kanske mest av allt om kärlek.

Från skygg och vild till trygg och glad. Del 1: Första veckan med Valdemar.

Blandade naturklipp, juli 2020

Det tog lite tid att göra klart den här naturfilmen. Jag hade mycket material att gå igenom och har gallrat och klippt ganska hårt, ändå blev den längre än förra månadens film.

Skog och hav, vackra fjärilar, en ståtlig älgtjur och en råbock som ropar för full hals är några av sakerna som kom med. Trollet syns också, lyckligt travande på stranden med solen i ryggen och öronen flaxande i vinden. Det märks att juli var en väldigt blåsig månad. Hoppas ni gillar filmen!

Filmat under hundpromenader i juli 2020, Halland.

P.S. Håll utkik efter nästa film, augusti kommer att bli något utöver det vanliga. Hittills har jag filmat bland annat en nyfiken igelkott och en svart huggorm.

Blandade naturklipp, juni 2020

Det finns många metoder för att försöka spara en liten bit av sommaren. En del saftar och syltar, torkar blommor och fyller frysen med rabarber. Själv försöker jag dokumentera lite av naturens makalösa färgprakt och möten med vilda djur som jag stöter på under mina hundpromenader. Jag tror att dessa kortfilmer kan vara roliga att plocka fram och titta på när vi kommer in i de skoningslösa höstregnens och de isande vintervindarnas tid. 

Idag har jag klippt ihop en liten film som visar juni månads naturupplevelser i komprimerad form. Ha på ljudet, så får ni höra korpar som kraxar och humlor som surrar.

Så låter sommaren

För bästa effekt borde dagens kortfilm ses mitt i vintern, och inte nu när vi befinner oss precis på tröskeln till den mest ljuvliga årstiden. Se bara vad mycket man kan få uppleva under en halvtimmeslång promenad en helt vanlig förmiddag i början av juni. Jag hann visserligen inte få fram kameran i tid för att filma den långbenta haren som sorglöst skuttade framför oss på stigen, och inte heller spillkråkan som for upp från ett träd alldeles bredvid oss. Men det blev en liten film ändå, mestadels ett hopkok av olika fåglars läten. Just sådana ljud som man kan längta ihjäl sig efter när träden har tappat sina löv och alla fåglar flytt sin kos, när allt är mörkt och kallt och tyst.

Ett tips: ha på ljudet och titta på hela filmen. Någonstans dyker det upp en liten trädklättrare.

Lekande grävlingar

Nu har jag minsann fått se mina grävlingar på nära håll och filmat dem också.

Det var under en kvällspromenad för lite drygt en vecka sedan som jag och Trollet hittade grytet av en slump. Sedan dess har vi gått förbi platsen varje dag vid olika tidpunkter i hopp om att få se någon av boets invånare. Igår kväll hände det, vi lyckades smyga oss fram till grytet vid precis rätt tidpunkt strax innan skymningen. Tre grävlingar lekte i utkanten av det stenröse som ramar in deras hem. De var så upptagna av varandra att vi kunde stå och titta på dem en lång stund utan att de lät sig störas. Min duktiga lilla hund sa inte ett knyst, fast hans hjärta måste ha slagit dubbla slag vid det spännande mötet med dessa för honom helt okända djur.

Magiska ögonblick

En stor hare satt blickstilla i ett försök att göra sig osynlig precis intill stigen där jag och Trollet kom gående. De långa öronen låg klistrade mot ryggen och kroppen pressades platt mot underlaget, det enda livstecknet var ett par mörka glänsande ögon som vaksamt såg rakt på mig. När det bara var en meter kvar emellan oss for haren plötsligt iväg med en rykande rivstart och försvann som en pil utom synhåll mellan träden. 

Den gången hann jag inte få fram telefonen i tid för att filma, men några dagar senare hade jag bättre tur. Trollet och jag hade varit ute på joggingtur vid naturreservatet Näsnabben och var på väg hem med bilen, då en liten olivgrön snok helt oväntat uppenbarade sig mitt på vägen. Jag tvärnitade och drog handbromsen så hårt jag kunde, för vi befann oss i kraftig nedförsbacke. Sedan följde en makalös stund i sällskap med snoken, som visade sig vara märkvärdigt orädd. Det lilla djuret briljerade och visade upp sig från sin bästa sida, dansade och krumbuktade sig som en liten kobra i gruset.

Titta och njut.

Några sekunder sommar

Här kommer en mycket kort film. Titta noga, för det är en endast tjugo sekunder lång glimt av den sommar som just flytt. Det var under en av mina hundpromenader i skogen som jag till min glädje lyckades fånga just det förtrollade ögonblick då ett av naturens vackraste små underverk plötsligt visar sig; en skygg liten vän dyker upp i gräset och strax därpå försvinner den igen, lika omärkligt som om den blivit uppslukad av marken. 

Glöm inte att ha på ljudet så du hör fågelsången. 

En liten vän.