ninathomasdotter

Nytt efternamn

Nu har beskedet kommit från Skatteverket om att min ansökan att byta efternamn har gått igenom. Det var tur, för jag har ju redan startat den här hemsidan med mitt nya namn… Nu heter jag alltså inte Johansson längre, utan Thomasdotter. Inte för att det är något fel på Johansson, men när min bok kommer ut vill jag inte ha ett av de vanligaste namnen i hela landet. Lika bra att byta nu, så jag hinner vänja mig.

Innan jag bestämde mig funderade jag på alla möjliga och omöjliga alternativ; fantasifulla, naturromantiska namn som Tusensköna, Stensöta, Renfana, Valasjö, Tornseglare, Järnsparv och Sidensvans. Eller varför inte Natrix, det latinska namnet på den lilla vackra europeiska snoken. De flesta namnen var antingen redan tagna, eller så innehöll de å, ä eller ö, vilket inte blir så bra internationellt eller i en web-adress. Till slut bestämde jag mig för Thomasdotter, vilket känns logiskt eftersom min pappa heter Thomas. Thomasdotter är inte för krångligt och inte fullt så udda och uppseendeväckande att det gränsar till fånigt. Dessutom finns det faktiskt bara mellan fyrtio och femtio personer som heter Thomasdotter i efternamn i Sverige idag, så det är ganska ovanligt. Jag känner mig nöjd. Nina Thomasdotter kommer nog att se bra ut på bokomslagen.

Mitt första nej från förlag

I förra veckan fick jag svar från Bokförlaget Max Ström. Jag hade tidigare mejlat dem en kort beskrivning av mitt manus och frågat om det är någon idé att jag skickar in det, det står nämligen på deras hemsida att de inte ger ut skönlitteratur (de ger ut fotoböcker av hög kvalitet). Jag är inte säker på vilken genre min bok kommer att hamna i. Inte ens min handledare på kursen Kreativt skrivande I visste riktigt, utan trodde att det där med genre löser sig när boken väl kommer till ett förlag. Här är svaret jag fick från Bokförlaget Max Ströms publisher:

Hej Nina.

Tack för ditt mejl.

Det här låter som ett angeläget projekt. Men tyvärr är vi inte rätt förlag för dig, även om du tänker dig fotografier också. Vi skulle helt enkelt inte kunna göra denna bok rättvisa rent försäljningsmässigt. Därför måste jag be att få tacka nej. Lycka till med projektet!

Kalla mig galen, men jag tycker att det låter väldigt positivt! Det är ett nej, men han skriver att min bok låter som ett angeläget projekt. Det tror jag också, jag tror att den ligger helt rätt i tiden. Efter #MeToo har många dörrar öppnats och det har blivit lättare att prata om exempelvis mäns våld mot kvinnor. Åh, vad jag ser fram emot att få skicka ut min bok i världen. Det känns som att det här kan bli riktigt bra.

Utmaning

Första blogginlägget. Det kommer att bli en utmaning! Jag vet bara alltför väl hur det brukar bli. Jag har bloggat förut, det är vansinnigt roligt och vips sitter jag där och gör minst ett inlägg om dagen, med massor av bilder, tjugo eller trettio bilder per blogginlägg var inget ovanligt när jag höll på som mest… Men den här gången får det inte bli så. Att blogga slukar tid, och nu måste jag använda min dyrbara tid till annat, nämligen att skriva klart mitt första bokmanus. Max ett blogginlägg i veckan! Eller, absolut max två, i undantagsfall, om det inte går att undvika…

På bilden nedan syns jag och min katt Bella. Bella är två år och jag är snart fyrtiotre. Bella är av rasen brittiskt korthår, färgen heter blåspotted. Bilden tog vi i all hast alldeles själva ute i trädgården nyss, med kameran på stativ och fjärrutlösare. Det duggregnar och hela luften kryllar av myggor och äckliga blinningar, eller bromsar som de egentligen heter. Fort gick det, för vi ville bara få det avklarat så vi kunde gå in igen.