Från skygg och vild till trygg och glad

Jag tycker att Valdemars historia är värd att berättas – inte minst med tanke på att det finns så många andra katter, både ungar och vuxna, som befinner sig i liknande situationer. Katter som lever utomhus, är hemlösa, skygga, kanske undernärda och sjuka och som inte har någon som bryr sig om dem och tar hand om dem.

Nu var det ju inte så illa just i fallet med Valdemar. Han bodde på en gård hos snälla människor som gav honom mat och höll koll på honom och hans syskon, och tog hans mamma till veterinären när hon behövde det. Men själva socialiseringsprocessen är nog ungefär densamma när man tar sig an en katt som inte är van vid närkontakt med människor. Därför har jag gjort en film som visar hur det gick till när Valdemar och jag lärde känna varandra och började knyta det där viktiga bandet av tillit och ömsesidig respekt.

Det blev en film om det bitterljuva livet i frihet, om rädsla och förtvivlan, om anpassning, tillit och den stora glädjen över att ha fått ett riktigt hem – och kanske mest av allt om kärlek.