Lästips: Förlåten

Agnes Lidbecks Förlåten (2018) är en roman som inte riktigt når fram till mig. Konkurrens och rivalitet, avundsjuka och svartsjuka, outtalat missnöje och krav på att man ska vara på ett visst sätt är i och för sig intressanta teman, men lyckligtvis ingenting som jag lider nämnvärt av. Kanske är det därför jag har svårt att känna igen mig i karaktärerna.

Relationen mellan systrarna Maria och Ellen präglas av underliggande konflikter. Båda har sina speciella karaktärsdrag och egenheter, sympatiska och mindre sympatiska, vilket gör det svårt för läsaren att välja vem man ska identifiera sig med. Mycket av handlingen utspelar sig på den ö där systrarna tillbringat sina somrar under uppväxten. Efter pappans bortgång har det nu blivit dags att röja upp i huset, som ska ut till försäljning – eller inte? Situationen är som gjord för någon slags uppgörelse, men den stora dramatiken uteblir. Istället blir det många kvällsdopp, mycket vindrickande, sovande i hängmattor, glassätande och blåbärsplockande. Mitt i allt det vardagliga flyter olycksbådande minnen omkring, minnen av en bror som var psykiskt sjuk och begick självmord för längesen.

Då och då infinner sig en närmast meditativ känsla. Lidbecks språk är okomplicerat och direkt: ”Ellen blundar och dyker. Ellen rör botten med handen. Hon klyver ytan underifrån och andas in igen. Ellen flyter på rygg.” (s. 183). Mer behövs inte för att locka fram känslan av svalt vatten mot solbränd hud, upplevelsen av lättnad och frihet. 

Halvvägs in i boken känner jag mig nästan lite irriterad på alla vardagshändelser och att det händer för lite. Allt det där som ligger och lurar under ytan skapar dock en spänning som gör boken svår att lägga ifrån sig. Jag hoppas i det längsta på en riktigt omtumlande vändpunkt, kanske ett okontrollerat känsloutbrott som ska vända upp och ner på allt och slutligen leda till förståelse och försoning.

Förlåten av Agnes Lidbeck, 2018, Norstedts.

2 reaktioner till “Lästips: Förlåten”

  1. Intressant. Det är inte ovanligt att jag går och väntar på att det ska hända något i böcker jag läser – utifrån vad jag uppfattar som förespeglat när jag läser om boken. I ganska många av dessa böcker händer inte mycket alls. Lite depp och sorg över något tämligen vanligt och därefter glädje och lycka i slutet. När jag beställde en lektörsläsning för min bok Kidnappad, så ville lektören att jag skulle tona ner huvudkaraktären och konflikterna. Och då insåg jag att om jag skulle göra det så ville jag inte fortsätta skriva. Så … det kan ligga i någon form av konformitet där feelgood är så säljande idag att de, för att locka läsare, spinner över även på andra genre. Ingen aning men en teori. Baldacci, som är en stor favorit hos mig, där händer det i vissa böcker istället för mycket och tappar trovärdighet. Ena stunden blir huvudkaraktärerna nästan sprängda, andra beskjutna och tio minuter senare går de och tar en öl på den lokala puben och kopplar av för att ytterligare en stund senare nästan bli innebrända. Puh! Nåväl – det blev kanske en väl lång kommentar.

    Gilla

    1. Tack Catrine för din långa kommentar, det är ju jättekul att diskutera. 🙂 Feelgood är en genre som jag tycker är lite svår att få grepp om. Ofta är jag tveksam till vad som räknas som feelgood, men som jag uppfattar det är ett vanligt kriterium att läsaren ska kunna identifiera sig med huvudpersonen och känna igen sig i dennas reaktioner, tankar och känslor. Märkligt nog brukar jag aldrig känna igen mig i feelgoodkaraktärer, utan finner mig helt oförstående till varför de agerar som de gör. Har ibland tänkt att det kanske beror på att jag är för udda och annorlunda som person, och böckerna är skrivna för att passa in på så många som möjligt… 😉
      I fallet med Förlåten var det främst gammalt ingrott relationstrassel som aldrig ordnades upp, och det är något som irriterar mig oerhört både i böcker och verkliga livet. Lös problemet, tänker jag. 🙂
      Sen måste jag säga att jag tror du gjorde helt rätt som valde att inte tona ner din huvudkaraktär och konflikterna. Mycket kan man ändra på, men tror det är viktigt att lita på sin magkänsla när det gäller det mest grundläggande. Ser mycket fram emot att läsa din bok Kidnappad! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s