För bästa effekt borde dagens kortfilm ses mitt i vintern, och inte nu när vi befinner oss precis på tröskeln till den mest ljuvliga årstiden. Se bara vad mycket man kan få uppleva under en halvtimmeslång promenad en helt vanlig förmiddag i början av juni. Jag hann visserligen inte få fram kameran i tid för att filma den långbenta haren som sorglöst skuttade framför oss på stigen, och inte heller spillkråkan som for upp från ett träd alldeles bredvid oss. Men det blev en liten film ändå, mestadels ett hopkok av olika fåglars läten. Just sådana ljud som man kan längta ihjäl sig efter när träden har tappat sina löv och alla fåglar flytt sin kos, när allt är mörkt och kallt och tyst.
Ett tips: ha på ljudet och titta på hela filmen. Någonstans dyker det upp en liten trädklättrare.
Nina Thomasdotter, författare & konstnär 