Nu har jag minsann fått se mina grävlingar på nära håll och filmat dem också.
Det var under en kvällspromenad för lite drygt en vecka sedan som jag och Trollet hittade grytet av en slump. Sedan dess har vi gått förbi platsen varje dag vid olika tidpunkter i hopp om att få se någon av boets invånare. Igår kväll hände det, vi lyckades smyga oss fram till grytet vid precis rätt tidpunkt strax innan skymningen. Tre grävlingar lekte i utkanten av det stenröse som ramar in deras hem. De var så upptagna av varandra att vi kunde stå och titta på dem en lång stund utan att de lät sig störas. Min duktiga lilla hund sa inte ett knyst, fast hans hjärta måste ha slagit dubbla slag vid det spännande mötet med dessa för honom helt okända djur.
Nina Thomasdotter, författare & konstnär 