Plötsligt och till vår stora förvåning befann jag och Trollet oss på toppen av ett gryt. Under oss hördes helt tydligt ett energiskt gruffande och gnyende, läten som påminde om halvstora hundvalpar som tumlar omkring i en valplåda. Trollet stod knäpptyst och stel som en pinne. Jag smackade försiktigt, och fick fler grymtningar till svar. Vem kan det vara som bor i en så fin lya med många ingångar? Räv, grävling, igelkott? Troll, knytt?
Motvilligt drog jag med mig Trollet. Jag ville egentligen stanna, men samtidigt inte störa för mycket. Han fick genast upp ett spår som han intresserat följde i vida cirklar. På vägen tillbaka stannade vi till vid grytet igen, och då fick jag se det smala ansiktet på en liten grävling kika fram.
Det fanns ingen chans för mig att hinna filma grävlingen, den drog sig undan så snabbt. Men jag ska gå tillbaka en annan kväll och göra ett nytt försök. Istället lägger jag upp några mobilbilder tagna i hast denna trolska och sagolika kväll.
Nina Thomasdotter, författare & konstnär 