Månad: maj 2020

Bella 3 år

Idag är det Bellas tur att fylla år, och hon fyller tre. Jag skaffade Bella i samma veva som jag bestämde mig för att börja ta mitt skrivande på allvar. Tillfället var som gjort för att ta hem en liten kattunge, när jag ändå skulle vara hemma hela tiden och plugga på distans. Därför skulle man också kunna säga att Bella är en symbol för mitt skrivarliv. På tre år har jag fått ihop lite drygt 140 högskolepoäng och två halvfärdiga bokmanus, och den bedårande lilla kattungen har utvecklats till en vacker fullvuxen brittisk korthårskatt med en personlighet som inte liknar någon annan. Roligare och mer påhittig katt hittar man inte i första taget.

Bella och jag har varje dag långa diskussioner, hon pratar mest och jag svarar. Varje natt sover hon i min säng, trognare än en hund (hunden sover för det mesta i soffan). Dessutom är Bella faktiskt det enda av mina djur som hjälper till i hushållet – när jag inte är hemma tar hon fullt ansvar för att hålla nere antalet spindlar. Efter dödandet täcker hon över liken med en matta eller liknande. Smart och omtänksamt, för när jag sedan kommer hem och ser en matta som ligger dubbelvikt, vet jag vad som väntar och slipper få en äckelchock.

Grattis på födelsedagen, älskade lilla katt.

Minifotografering i trädgården idag.

Lekande grävlingar

Nu har jag minsann fått se mina grävlingar på nära håll och filmat dem också.

Det var under en kvällspromenad för lite drygt en vecka sedan som jag och Trollet hittade grytet av en slump. Sedan dess har vi gått förbi platsen varje dag vid olika tidpunkter i hopp om att få se någon av boets invånare. Igår kväll hände det, vi lyckades smyga oss fram till grytet vid precis rätt tidpunkt strax innan skymningen. Tre grävlingar lekte i utkanten av det stenröse som ramar in deras hem. De var så upptagna av varandra att vi kunde stå och titta på dem en lång stund utan att de lät sig störas. Min duktiga lilla hund sa inte ett knyst, fast hans hjärta måste ha slagit dubbla slag vid det spännande mötet med dessa för honom helt okända djur.

Lästips: Så nära barfota

Feelgood är ingen genre jag vanligtvis läser, men jag blev glatt överraskad av Marie Hedegårds Så nära barfota (2016). Redan från start upplevde jag en lätthet och ett flyt i berättelsen som gjorde att jag ville läsa vidare, och mot slutet kunde jag inte lägga ifrån mig boken utan var tvungen att sträckläsa det sista för att få reda på hur det skulle gå. 

Huvudpersonen Ellen är en kvinna med utflugna barn och ett långt äktenskap bakom sig. Hon bär på en hel del bitterhet – inte minst gentemot väninnan Lana, som vågat ta steget att skilja sig och numera lever i Ghana tillsammans med sin nya kärlek Kodjo. Inom feelgood-genren finns ofta en underliggande intention att skapa igenkänning hos läsaren, och som vanligt när det gäller feelgood känner jag inte igen mig ett dugg i huvudpersonen. Det hindrar dock inte att det är roligt att följa Ellens utveckling, och jag blir glad när hon äntligen vågar säga vad hon tycker och sakta men säkert hittar sig själv. 

Så nära barfota är Hedegårds debutroman och uppföljaren Dit vägen bär kom ut 2019. Något som tillförde läsupplevelsen ytterligare en dimension, är att jag känner igen mycket av Hedegårds språk och driv. Vi ingår nämligen i samma grupp på kursen Kreativt skrivande II, så vi läser varandras pågående projekt och ger varandra respons på texterna. Därför har jag redan fått ta del av hennes nästa roman som är under uppbyggnad, och ser verkligen fram emot att läsa den färdiga boken.

Så nära barfota av Marie Hedegård, 2016, Lindelöws förlag.

Lästips: Chow chow

Kanske finns det vissa likheter mellan mitt sätt att skriva och Anna Hallbergs diktsamling Chow chow (2017). Läsningen gav mig i alla fall en hel del associationer. Bara en sådan sak som titeln, Chow chow, slungar mig raka vägen tillbaka till barndomen med hundarna. Jag växte upp tillsammans med två chow chow, Olivia och Lih-ten, och minns dessa tjockpälsade nallebjörnar med stor ömhet och kärlek.

Många av dikterna saknar titel. På sidan 79 hittar jag den här:

ett syskonhjärta
i basen, trummorna och slingorna

vi breder ut ryggraderna
vi blir lika

två gråbruna plattfiskar
på den dammiga parketten

rakt under högtalarna

Det blir så tydligt att varje ord måste vara rätt, och även placeras rätt. Ändra på ett ord, så förändras hela innebörden, dynamiken och rytmen. Det är underbart när allt blir rätt.

På vissa sidor har Hallberg spottat ur sig ord i ett till synes slumpmässigt kaos. Några av dessa ord etsade sig fast i mig och har dykt upp i mina nyskrivna texter mer eller mindre omedvetet. Det mest påtagliga exemplet är det vackra ordet skimmel, det vill säga en häst i färgen skimmel. Jag kan nästan inte få nog av ordet skimmel.

Chow Chow av Anna Hallberg, 2017, Albert Bonniers förlag.

Magiska ögonblick II

Plötsligt och till vår stora förvåning befann jag och Trollet oss på toppen av ett gryt. Under oss hördes helt tydligt ett energiskt gruffande och gnyende, läten som påminde om halvstora hundvalpar som tumlar omkring i en valplåda. Trollet stod knäpptyst och stel som en pinne. Jag smackade försiktigt, och fick fler grymtningar till svar. Vem kan det vara som bor i en så fin lya med många ingångar? Räv, grävling, igelkott? Troll, knytt?

Motvilligt drog jag med mig Trollet. Jag ville egentligen stanna, men samtidigt inte störa för mycket. Han fick genast upp ett spår som han intresserat följde i vida cirklar. På vägen tillbaka stannade vi till vid grytet igen, och då fick jag se det smala ansiktet på en liten grävling kika fram. 

Det fanns ingen chans för mig att hinna filma grävlingen, den drog sig undan så snabbt. Men jag ska gå tillbaka en annan kväll och göra ett nytt försök. Istället lägger jag upp några mobilbilder tagna i hast denna trolska och sagolika kväll.