En stor hare satt blickstilla i ett försök att göra sig osynlig precis intill stigen där jag och Trollet kom gående. De långa öronen låg klistrade mot ryggen och kroppen pressades platt mot underlaget, det enda livstecknet var ett par mörka glänsande ögon som vaksamt såg rakt på mig. När det bara var en meter kvar emellan oss for haren plötsligt iväg med en rykande rivstart och försvann som en pil utom synhåll mellan träden.
Den gången hann jag inte få fram telefonen i tid för att filma, men några dagar senare hade jag bättre tur. Trollet och jag hade varit ute på joggingtur vid naturreservatet Näsnabben och var på väg hem med bilen, då en liten olivgrön snok helt oväntat uppenbarade sig mitt på vägen. Jag tvärnitade och drog handbromsen så hårt jag kunde, för vi befann oss i kraftig nedförsbacke. Sedan följde en makalös stund i sällskap med snoken, som visade sig vara märkvärdigt orädd. Det lilla djuret briljerade och visade upp sig från sin bästa sida, dansade och krumbuktade sig som en liten kobra i gruset.
Titta och njut.
Nina Thomasdotter, författare & konstnär 