Numera jobbar jag minst en timme om dagen med mitt poesiprojekt, diktsamlingen. Då är jag helt koncentrerad på det och låter ingenting störa mig. Om jag har tid blir det gärna flera timmar, och har jag inte tid så har jag i alla fall fått skriva en timme. På det här viset händer det saker. Regelbundenheten gör att jag ofta har texterna i huvudet och nya idéer kan dyka upp när som helst på dygnet. Det känns väldigt roligt att skriva just nu.
