Något av det bästa och roligaste hittills på Kreativt skrivande II var de textsamtal vi hade i Växjö i slutet av förra veckan. Det finns så mycket intressant att diskutera inom skrivande och litteratur, men trots allt tror jag att de flesta av oss helst vill prata om våra egna texter. Nu fick vi äntligen göra det.
Rent praktiskt gick det till så att alla som ville fick lämna in ett par sidor text i förväg, gärna med en specifik frågeställning som man ville diskutera. Sedan satt vi i grupper bestående av fyra-fem kursdeltagare och en handledare och vände och vred på texterna. Det visade sig bli väldigt givande och stärkande samtal. Det är så nyttigt att höra hur andra uppfattar det man skriver, ibland blir man riktigt överraskad.
En fråga jag fick var varför jag har valt att jobba med just det projekt jag har påbörjat; vad som är min konstnärliga avsikt. Jag kom fram till två saker: dels känner jag ett behov av att få göra något med fokus på ljus och glädje, efter att ha hållit på så länge med den allvarstyngda Alkoholisten & Parasiten. Dessutom är jag så fullproppad med idéer, halvfärdiga dikter och korta prosalyriska texter som väntar på att komma ut, att jag helt enkelt måste ta itu med dem. Den stora romanen får vänta, just nu känns dikterna viktigast.
Efter textsamtalen känner jag mig extra fokuserad och vill inget hellre än att jobba vidare med min diktsamling. Känner mig också otroligt lycklig som får hålla på med något som ger mig så mycket glädje.
