Utställningen Mikroformatet visade sig bli en fröjd för ögat bestående av en vild men välkomponerad mix av olika stilar och uttryck, lågmält och livfullt, finstämt och färgstarkt. Besökarna var många och minst tre verk såldes redan under den första timmen, dock inga av mina än så länge.
Lite bilder från idag:
Utställningen Mikroformatet pågår fram till den 22 december i Galleri Hamnmagasinet, Varberg. Öppettiderna är tisdag-söndag kl 12-16.
På lördag startar utställningen Mikroformatet på Galleri Hamnmagasinet i Varberg. Hjärtligt välkomna!
Eva Skogar skrev så fint om mig i samband med utställningen på Konstpassagen: ”Nina Thomasdotter vandrar mellan teknikerna måleri – fotografi – skrivande.” Just nu lever jag upp till den beskrivningen ovanligt intensivt. Jag visar foton på Konstpassagen, Arena Varberg, och kommer snart att visa måleri på Mikroformatet i Hamnmagasinet, Varberg, samtidigt som jag går en utbildning inom skrivande där jag jobbar med min diktsamling och söker efter det rätta förlaget till min debutbok som blev klar i somras.
Nu på lördag startar alltså KKV Varbergs (tidigare Varbergs Konstnärsförenings) årliga grupputställning Mikroformatet. Reglerna är enkla: medlemmarna i KKV lämnar in tre verk var vars mått inte får överstiga 13 x 14 cm. Jag har lämnat in tre små målningar och hoppas på att alla tre kommer med.
Mikroformatet hette tidigare Det lilla formatet, men då vi är många som vill vara med har man minskat på storleken på verken för att helt enkelt få plats. Resultatet av dessa samlingsutställningar brukar bli väldigt spännande med stor variation i såväl uttryck som teknik. En rolig och annorlunda utställning, inte sällan omgärdad av en viss julkänsla, som jag verkligen kan rekommendera. Mer info om Mikroformatet kommer snart.
Vernissagen på Konstpassagen blev superlyckad och jag har knappt hämtat mig än. Enligt Eva Skogar hade vi fler besökare än någonsin tidigare, och två av mina bilder såldes redan första kvällen. Sedan såldes ytterligare en i fredags. Jag känner mig obeskrivligt glad, nöjd och tacksam!
Det finns fortfarande gott om tid att se utställningen. Av någon anledning har det blivit lite tokigt i planeringen, så det står på affischer och vernissagekort att den pågår till 10 januari. I själva verket kommer den förmodligen att pågå ända fram till februari 2020.
Hjärtligt välkomna!
Text av Eva Skogar:
Två konstnärer som byter spår.
När intresset för keramik är större än någonsin börjar Agneta Wennergren göra teckningar och collage istället. Nina Thomasdotter vandrar mellan teknikerna måleri – fotografi – skrivande. Så ser situationen ut för de båda konstnärerna som nu ska mötas i Konstpassagen.
Agneta Wennergren har alltså slagit igen sin verkstad i Särö efter ett helt yrkesliv som keramiker. I hennes lilla hus inrymdes också Galleri Minimal under åren 2006-2015, dit kollegor bjöds in att ställa ut. Men nu är det ett nytt kapitel som påbörjats. ”Jag påverkas av vad jag läser eller ser” säger Agneta. I hennes bilder förenas det inre och det yttre till drömska och dekorativa uttryck: kvadrater som pusslas ihop.
Nina Thomasdotter är konstnären som snart kommer att debutera som författare. Men i denna utställning visar hon fotografier och har valt att begränsa sig till fåglar, som hon i de flesta fall har nära anknytning till. Det finns många slags fotografi – och idag fotograferar vi ju alla! Det välbekanta eller det som sticker ut: allt vi varit med om lägger vi till samlingarna. Därför ska det bli intressant att se vad som är speciellt med Ninas fotografier och hennes relation till fåglar. Är det blicken?
Temat för mitt bidrag till utställningen på Konstpassagen är fåglar – dock inga sällsynta arter i exotiska miljöer, utan de fåglar som vi människor har en relation till. De rara tamhönsen som under glatt kacklande strosar omkring på gården i jakt på mask och skalbaggar, den skälvande lilla kycklingen som blygt söker skydd i människans trygga händer, den välbekanta gråsvarta kråkan som med nyfiken blick studerar sin omgivning, en älskad undulat som i fullständig tillit sluter sina varma små fötter kring mitt finger.
Fåglar har alltid legat mig varmt om hjärtat. När jag var liten gav mina föräldrar mig egna kycklingar att ta hand om, senare följde undulater och sparvpapegojor. Idag ser jag med förtjusning hur mina brorsbarn beger sig ut till hönshuset på kvällen. Med varsin ficklampa i stadigt grepp trotsar de mörkret för att stänga luckan för räven, räkna hönorna så att ingen saknas och sedan med klappar och ömsinta ord säga godnatt till var och en. Hönorna skrockar belåtet och makar sig tillrätta på sovpinnen medan jag konstaterar att kärleken till fåglar ligger i familjen; den är en av de saker som förenar oss och lever vidare från generation till generation.
Vernissage på torsdag 21 november kl 17:00-18:30
Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén.
Jag drar mitt strå till stacken för att sprida budskapet vida omkring om min och Agneta Wennergrens kommande utställning på Konstpassagen, Arena Varberg. Affischer sitter uppsatta på utvalda ställen där många människor rör sig. Alldeles nyss kom de digitala vernissagekorten med mejl, klara att skickas ut till intresserade. Hoppas nu att det kommer riktigt mycket folk till vernissagen på torsdag!
Vernissage på torsdag 21 november kl 17:00-18:30
Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén.
Idag har vi hängt upp bilderna till utställningen på Konstpassagen, Arena Varberg. Förutom mina tolv foton blir det teckningar, grafik, collage och måleri av Agneta Wennergren.
På bilden nedan syns Agneta tillsammans med curator Eva Skogar i full färd med att bestämma hur verken ska placeras. Till höger i bilden hänger redan ett av mina foton, motivet är något som jag tror att många av mina vänner förknippar ganska starkt med mig: en sparvpapegoja. Därmed avslöjar jag att temat blir fåglar. Förvänta er dock inga skräckinjagande örnar eller imponerande uvar fotograferade med meterlånga teleobjektiv. Nej, jag har valt att rikta blicken mot de tama fåglarna omkring oss, de fåglar vi delar våra liv med, fåglarna vi känner och älskar. Dessutom kan det hända att en och annan mänsklig familjemedlem kommer med på ett hörn.
Hjärtligt välkomna att se utställningen som startar nu på torsdag!
Vernissage torsdag 21 november kl. 17:00- 18:30
Konstpassagen, Arena Varberg, Norra Entrén
Agneta Wennergren och Nina Thomasdotter
Utställningen pågår till 10 januari
Öppet: mån-tors. 8-16, fre. 8-12 (lunchstängt 12-13)
Ett av de förlag som fått Alkoholisten & Parasiten. En mörk saga om missbruk och medberoende skickad till sig svarade nyligen att de inte vill gå vidare med utgivning. Anledningen är att boken är ”lite för mörk”. Just det här förlaget är måna om att förmedla en positiv syn på livet och världen, så jag förstår verkligen deras motivering. Trots att jag har strävat efter att berättelsen ska genomsyras av hopp och kraft, innehåller den också mycket förtvivlan, sorg och vrede. Det är inte förvånande att den uppfattas som mörk – det framgår ju till och med av titeln.
Det mörka i historien är inget som jag känner att jag kan plocka bort eller tona ner då det utgör själva kärnan. Däremot är jag väldigt tacksam för responsen. Det vanligaste är att förlagen refuserar utan vidare kommentarer och då får man inte reda på vad det var som fick dem att säga nej. I det här fallet är det flera personer som har läst mitt manus, diskuterat det på ett möte och därefter kommit fram till att det inte riktigt passar deras utgivning – vilket jag väljer att betrakta som en slags framgång.
Att skicka sitt manus till förlag kan vara både påfrestande och nervkittlande. I de flesta fall dröjer det tre-fyra månader innan man får något besked, ibland kan det ta upp till ett halvår. Beskedet man får är med största sannolikhet ett nej, chansen att bli antagen är oerhört liten. Ändå sitter det där lilla hoppet som en retsamt glimmande stjärna i fjärran och vägrar att slockna. Jag kämpar vidare, alltmer övertygad om att det bara gäller att hitta just det där fantastiska, speciella förlaget som gillar min idé och tycker att mitt manus är helt rätt för dem.
Nina Thomasdotter, författare & konstnär 