Lästips: De tyngdlösa

De tyngdlösa av Valeria Luiselli (2011, 2018) är kanske inte en bok för alla. Författaren experimenterar med olika tids- och fiktionsplan som går in i och ut ur varandra. Stämningar, händelser och personer smälter gradvis samman, och det finns gott om såväl paralleller som kontraster. Spöken dyker upp och försvinner, katter likaså och det råder en märklig ovisshet kring vad som är verkligt och inte. Känslan som uppstår hos läsaren är en slags behaglig förvirring. För mig var det en tankeväckande läsupplevelse.

När man skriver som Luiselli finns det en risk att några läsare inte hänger med och inte förstår. Romanen fick mig att fundera över hur viktigt det är för mig att läsaren förstår vad jag menar. En del av mig vill helst skriva så att det inte råder någon som helst tvekan, det ska inte gå att missuppfatta. Samtidigt får jag ibland lust att som Luiselli leka med perspektiven och lämna mer åt läsarens egna tolkningar. Det är en balansgång.