Första uppgiften på Kreativt skrivande II utgick från Elisabeths Rynells essäsamling Skrivandets sinne (2013). Den tunna lilla boken väckte många tankar och känslor hos mig. Rynells språk är livfullt och varmt och de teman hon tar upp biter sig fast likt de vidunderliga vintervita vidder hon ofta återvänder till.
Det är stundtals svidande sorgligt, som berättelsen om väninnan som bröt benet ute på isen och frös ihjäl i ensamhet medan ”det bländande vita slog över i alla jordens färger och slutligen i svart. Och det kalla blev brännande hett och slutligen åter kallt.” (s. 49). Det är ömsint så att det nästan gör ont, som när det handlar om den döda jämthunden Pajo. Han som var en överlevare och övervintrare från istiden och hade vildmark och varg i blicken, som grävde långa slingrande tunnlar i snön och badade i snölycka.
Ja, det handlar en del om döden, men låt dig inte avskräckas. Det är ingen bok som gör en illa till mods, tvärtom. Direkt efter att jag läst ut Skrivandets sinne gick jag in på bibliotekets hemsida och reserverade två av Rynells diktsamlingar; Onda dikter och Sjuk fågel. Ser verkligen fram emot att läsa dem så fort jag får tid.
Nina Thomasdotter, författare & konstnär 