Månad: september 2019

Den vilda jakten på rätt förlag

Sökandet fortsätter efter ett förlag som vill ge ut min nyskrivna bok Alkoholisten & Parasiten. En mörk saga om missbruk och medberoende. Ett par stycken har tackat nej, i ett av fallen med rådet att jag borde ge ut boken på egen hand. I nuläget har jag i alla fall tre förlag som har tagit emot manuset och lovat att återkomma med besked inom två-tre månader.

Som om det inte vore spännande nog som det är, håller jag dessutom på och läser om hur fullständigt häpnadsväckande svårt det är att bli utgiven när man inte är känd sedan tidigare. Underligt nog gör det mig bara ännu mer beslutsam att lyckas. Kanske är jag övermodig och från vettet som inte låter mig avskräckas, men jag går faktiskt runt med en diffus känsla av att det snart kommer att hända något stort. Låt det komma ett genombrott, jag är redo.

Några sekunder sommar

Här kommer en mycket kort film. Titta noga, för det är en endast tjugo sekunder lång glimt av den sommar som just flytt. Det var under en av mina hundpromenader i skogen som jag till min glädje lyckades fånga just det förtrollade ögonblick då ett av naturens vackraste små underverk plötsligt visar sig; en skygg liten vän dyker upp i gräset och strax därpå försvinner den igen, lika omärkligt som om den blivit uppslukad av marken. 

Glöm inte att ha på ljudet så du hör fågelsången. 

En liten vän.

Lästips: Skrivandets sinne

Första uppgiften på Kreativt skrivande II utgick från Elisabeths Rynells essäsamling Skrivandets sinne (2013). Den tunna lilla boken väckte många tankar och känslor hos mig. Rynells språk är livfullt och varmt och de teman hon tar upp biter sig fast likt de vidunderliga vintervita vidder hon ofta återvänder till.

Det är stundtals svidande sorgligt, som berättelsen om väninnan som bröt benet ute på isen och frös ihjäl i ensamhet medan ”det bländande vita slog över i alla jordens färger och slutligen i svart. Och det kalla blev brännande hett och slutligen åter kallt.” (s. 49). Det är ömsint så att det nästan gör ont, som när det handlar om den döda jämthunden Pajo. Han som var en överlevare och övervintrare från istiden och hade vildmark och varg i blicken, som grävde långa slingrande tunnlar i snön och badade i snölycka.

Ja, det handlar en del om döden, men låt dig inte avskräckas. Det är ingen bok som gör en illa till mods, tvärtom. Direkt efter att jag läst ut Skrivandets sinne gick jag in på bibliotekets hemsida och reserverade två av Rynells diktsamlingar; Onda dikter och Sjuk fågel. Ser verkligen fram emot att läsa dem så fort jag får tid.

Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell, 2013, Albert Bonniers förlag.

Kan man utbilda sig till författare?

Nja, det kanske man inte kan. Det finns nog lika många sätt att bli författare som det finns författare. Själv har jag i alla fall haft enormt stor nytta och glädje av de kurser jag gått, samtliga på distans, i full frihet hemma vid skrivbordet omgiven av mina djur.

Sommaren 2019:

Litteraturvetenskap GR (A), Barn- och ungdomslitteratur, 7,5 hp, Mittuniversitetet

Astrid Lindgrens författarskap, 7,5 hp, Linnéuniversitetet

Läsåret 2018-2019:

Kreativt skrivande I, 30 hp, Linnéuniversitetet

Våren 2019:

Nordic Noir – perspektiv på nordisk kriminallitteratur, 7,5 hp, Mälardalens högskola

Ungdomsromanen i samtiden, 7,5 hp, Umeå universitet

Hösten 2018:

Litteratur och existentiella frågor, 15 hp, Linnéuniversitetet

Sommaren 2018:

Romance – kärleksromaner från tre decennier, 7,5 hp, Linnéuniversitetet

Tecknade serier, 7,5 hp, Linnéuniversitetet

Våren 2018:

Litteratur och genus, 15 hp, Linnéuniversitetet

Konsten att älska – kärleken i kulturen, 7,5 hp, Mälardalens högskola

Hösten 2017:

Skapande skrivande, Sverigefinska folkhögskolan

Filmredigering med Premiere Pro, Sverigefinska folkhögskolan

En kanin uppkallad efter ett lejon

När jag jobbar hemma är det framförallt djuren som är mina arbetskamrater, och nu tänkte jag passa på att presentera min fina kanin. Aslan är en ljuvligt söt och snäll dvärgvädur som har fått sitt namn efter sagolejonet Aslan. Han är ett och ett halvt år och fyller år på alla hjärtans dag. Han är isabellafärgad, vilket betyder att grundfärgen är glänsande gyllenbrun och de yttersta topparna på pälsstråna är blå. Effekten blir att den gyllene pälsen täcks av en blå slöja med mjuka övergångar. Utseendet kommer att förändras med tiden, eftersom slöjan blir lite mörkare vid varje fällning. 

Aslan är född hos Anettes kaniner och har bott hos mig sedan början av februari i år. Till humöret är han för det mesta strålande glad, vilket ofta och gärna demonstreras med höga glädjeskutt och krumsprång. Om något irriterar honom så tvekar han dock inte att uttrycka sitt missnöje genom att stampa i marken och springa in i sitt hus. För honom är det svart eller vitt, allt eller inget. Glad eller arg, men som sagt väldigt ofta glad och sprudlande. En skön personlighet. Favoritsysselsättningarna är att skutta omkring och hitta på bus i huset, leka med aktiveringsleksaker, gosa och mysa med mig, samt småretas med hunden och katten.

Aslan.

Så blir hösten

Höstens planer är nu fastställda. Istället för att läsa flera kurser på en gång har jag bestämt mig för att satsa allt på Kreativt skrivande II. Kursen går på halvfart, men det går att lägga nästan hur mycket tid som helst på den. Till stor del kommer det att handla om våra egna litterära projekt, och jag har så smått börjat göra upp planer för en diktsamling med färgbilder. Helt otroligt lyxigt att det bara går att göra sådana här saker! Jag blir så glad när jag tänker på allt roligt jag har framför mig.

Vid sidan av skrivandet kommer jag att jobba extra på ett lager, ett aktivt och rörligt jobb som passar bra som komplement till allt stillasittande vid datorn. Det ska bli jättekul att ha arbetskamrater igen.

Manuset skickat till förlag

Nu har jag skickat iväg mitt manus Alkoholisten & Parasiten. En mörk saga om missbruk och medberoende till förlag! Det känns lite overkligt, har ju hållit på med det här så länge och nu ligger det helt plötsligt i händerna på andra människor. Fast någon gång måste man våga släppa taget och nu var det dags. Jag är glad att jag lyckades hålla mig till tidsplanen, skickade ju faktiskt iväg det vid sommarens slut som jag hade bestämt. Även om det bara är ett steg på vägen så ser jag det som ett viktigt delmål, det känns härligt att ha kommit såhär långt åtminstone. 

Vad händer nu? Troligen dröjer det två-tre månader innan jag får något svar från förlagen. Vill man vara riktigt ruskigt pessimistisk kan man ju välja att tro på dem som säger att man ska bli refuserad hundra gånger innan man får ge ut någon bok… Allvarligt talat vet jag inte vad jag ska förvänta mig, vi får helt enkelt se hur det går. Det här är i alla fall något av det mest spännande jag har gjort. 

Skrivarkompisar

Igår träffade jag mina skrivarkompisar Sissel och Jessika, som har kommit att betyda mycket för mitt skrivande och hela känslan kring att välja ett skrivande liv. Då och då träffas vi i Halmstad och diskuterar skrivande, bollar tankar och idéer, inspirerar varandra och läser varandras texter. Efteråt känner jag mig alltid upplivad och fylld av arbetslust. Mycket välgörande och roligt att prata med likasinnade!

Sissel och Jessika var till stor hjälp i min process med att byta efternamn. Innan jag bestämde mig för Thomasdotter fanns massor av olika förslag som vi hjälptes åt att utvärdera – och kanske kan några av alternativen som blev över komma till användning åt romankaraktärer i våra kommande böcker. Igår överraskade de mig med en present för att fira mitt nya namn: en lyxig blå skrivbok med Nina Thomasdotter tryckt på omslaget. Underbaringar! Jag blev såklart jätteglad.

  • Sissel Myrup och Jessika Lilja.
  • Fin present.