Författarens fingeravtryck

Under kursen Kreativt skrivande I kom jag i kontakt med begreppet ”författarens fingeravtryck”. Det som menas är de små saker som är specifika för en viss författare; vissa ämnen, stämningar och formuleringar – t ex beskrivningar av dofter, eller färgen gult – som har en tendens att återkomma och på så vis blir till ett slags kännetecken för just den författaren. I en uppgift skrev jag att jag tyckte att en viss författare använde sig av sina favorituttryck för ofta – jag upplevde dem som upprepningar och ansåg att texten skulle tjäna på en större variation. Läraren svarade mig då att dessa formuleringar kunde betraktas som författarens fingeravtryck. Efter att jag fått det förklarat för mig störde det mig inte längre, tvärtom insåg jag det fina med det. Man måste inte kämpa emot sig själv, man kan välja att bejaka saker också.

Läraren skrev att även jag kanske skulle komma att utveckla något i mitt skrivande som fungerar som mina fingeravtryck. Nu tänker jag att jag nog har börjat göra det, saker jag gillar i verkliga livet smyger sig nästan omärkligt in i mina texter. När jag bläddrar igenom manuset till Alkoholisten & Parasiten ser jag många fåglar, ormar och kattdjur. De dyker upp i flera olika sammanhang: som inslag i den faktiska berättelsen, som metaforer och som bilder. De uttrycker både mörker och ljus, frihet och instängdhet, styrka och svaghet. Inte så konstigt kanske, med tanke på att dessa djur hör till de vackraste och mest fascinerande jag vet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s